Hyllning till Torpare Brorsson

Det var inte förrän helt nyligen, genom Söderhamns-Kuriren, som jag fick veta att Torpare Brorsson i Homna gått bort redan i juli. Sture Brorsson har satt ett tydligt spår i mitt hjärta. Det var för nära 15 år sedan jag träffade Brorsson första gången, eller träffade och träffade, jag anlitade honom som lärare i en av delkurserna i den timringskurs i Ockelbo som jag administrativt ledde. Brorsson lärde ut hur man handspäntar spån, hur man ser på en tall om det är rakvuxen ved, hur man lägger systerspån intill varandra för att få ett så tätt tak som möjligt. Förutom den fackkunskap han lärde ut, var det alla fräcka historier som han var känd för. Bland "gubbarna" på timringskursen var jag den enda kvinnan, så när Torpare Brorsson skulle berätta en fräckis brukade han säga till mig att jag skulle hålla för öronen. På besök med hela gruppen hemma hos Brorsson i Homna fick vi se hur flink han även var med stora spånhyveln. Det är ett under att han hade alla fingrar kvar. Lika väl som jag uppskattade honom som en yrkesman, lika fullt uppskattade jag hans tips med trilskande hästar. Hästkarlen Brorsson hade alltid några tips om hästuppfostran. Torpare Brorsson var en varm människa, i kropp och själ. Kanske var det själens värme som spred sig i hans kropps alla delar, eftersom han gick med uppkavlade ärmar hur kallt det än var på vintern. Hade han bara sin tovade luva på sig så frös han inte. Tack Torpare Brorsson för allt du lärt mig och att jag fick vara din vän!

Ny rapport tryckt

Det är ju alltid roligt att få hämta ut en ny rapport som digitaltryckts. Det blir ju på nåt sätt en punkt för den delen av uppdraget. Och så kan man känna sig stolt över att det man skrivit. Förhoppningsvis finns det fler än Niklas och jag som vill läsa vår senaste produkt.

Bekräftat stenåldersboplats

Var en snabb sväng ute på en förmodad stenåldersboplats i en åker, där några gamla hembygdsgubbar tidigare sett fornfynd. Nu var åkern äntligen plöjd, vilket den inte varit på mer än 10 år. Så jag gick över några snabba svängar, 10 minuter, och lyckades hitta bl a en trindyxa och kvartsavslag samt massor av skärvsten. Så nog är det en stenåldersboplats alltid. Nu ska den in i fornminnesregistret!

Yxfynd på mesolitisk boplats

En hel och två halva yxor i nån gråvit bergart som vi inte känner namnet på. Hittade vid dels förundersökning, dels avtorvning inför slutundersökning på boplatsen Skånskogen mellan byarna Skån och Valsjön i norra Hälsingland.

Inventeringsområde

Jag tror att detta kallas skogsvård, men kan knappast tro att det gynnar nånting. Tyvärr kommer vi fornminnesinventerare ibland igenom sådana områden, måste passera igenom för att komma vidare till förhoppningsvis mera spännande områden. Bilden ger tyvärr inte rättvisa åt verkligheten, det är mycket värre än vad som framgår.

Släktforskardagarna i Karlstad

Karlstad congresscenter, magnifik byggnad, och vilken bra miljö för årets släktforskardagar. Jättetjusig utsikt över Klarälven. Ser fram emot morgondagen när det är dags att träffa och inspirera hundratals besökare. Främst då till att besöka Logiums webbhandel naturligtvis. Alla är välkomna till Karlstad och släktforskardagarna.

Många stenåldersboplatser vid Ammerån

Riktigt fina stenåldersboplatser har vi stött på idag längs Ammeråns stränder. Utredningen som Stigfinnaren håller på med passerar Ammerån i Jämtland på ett ställe där det fanns en handfull sedan tidigare kända stenåldersboplatser på strandhaken vid ån. Dessutom hittade vi några stycken till vid utredningen. Tjockt med kvarts ligger på boplatserna.

Genomborrad sten i Storforsen

Vi är på väg till uppdrag i Jämtland. Stannade och pausade vid Vild-Hussens Storforsen i Ragunda. Det var ju Vild-Hussen som tömde Ragundasjön, fast det inte var meningen. I Storforsen har vattnet genom årtusendena holkat ur stenarna och berghällarna så att djupa hålrum bildats. En av stenarna var helt genomborrad. Märkligt och coolt.

På smal spång

En 425 meter lång spång över en myr för att ta oss till andra sidan, där vi skulle fortsätta vår inventering. Viktigt att komma över, men det var med nöd och näppe, för spången var sisådär up-to-date, gungade, och på vissa ställen låg själva spängerna nere i vattnet, och på flera ställen saknades handräcket. Men vi kom över och även tillbaka torra.

Kraftledningsinventering

Såg ett djur idag vid inventeringen, ett djur som åtminstone inte vi ser så ofta; en ren. Den stannade och tittade på oss en kort stund, sen sprang den vidare längs med en grusväg under kraftledningen. Tror att den var ensam, för vi såg inga fler. En eftersläntrare.