måndag 27 juni 2011

Fågelfångstanläggning

Lovade ju tidigare att visa någon ny bild på en fågelfångstanläggning på Ulvberget i Gnarp och Jättendal. Här är en. De ligger som stensamlingar eller i rader på bergskrönen inom ett samlat område om cirka 50 x 50 meter stort. Dessa är dock inte de snyggaste jag sett. Jakt med snara i dessa anläggningar förbjöds enligt lag 1865, så den måste vara äldre än så i alla fall.

Fågelfångstanläggning på kalt berg.

onsdag 22 juni 2011

Fågelfångstanläggningar

Den pågående inventeringen idag har givit en del resultat. Vad sägs om ett 50 x 50 meter stort område med fågelfångstanläggningar. På varje liten bergknalle fanns oregelbundna stenformationer, inte så fina och tydliga som jag sett t ex på ett berg i Ilsbo och på Gruvberget i Segersta, men likväl är det sådana. Jag skulle kanske gissa att dessa i Gnarp är äldre.

Så snart jag kommer åt min kameraöverförning (som jag glömde hemma) så får ni läsare se bilder på dessa nyfunna fågelfångstanläggningar.

Andra fynd idag är magnifika sockengränsrösen. Ett framförallt som var cirkelrunt, 3,5 meter i diameter stort och nära metern högt, kallmurat med en nära metern hög mittvise. Varför bära ihop minst 3 kubikmeter sten och bygga ett gränsröse bara för att bekräfta gränsen mellan Gnarp och Jättendal?

tisdag 21 juni 2011

På skogsäventyr i Gnarp

Gnarp i norra Hälsingland. En av mina viktigaste forskningslokaler ligger i Gnarp, närmare bestämt i skogen tillhörande Böle by. Här finns två "kompletta" äldre järnåldersgårdar med husgrunder och gravar, fossil åkermark, fägator m m. Det är inte så långt ifrån där jag befinner mig under tre intensiva arbetsdagar för att inventera en blivande vindkraftspark.

Det var en något mager skörd av fornlämningar idag; en skadad kolarkoja, ett gränsröse och ett litet stenbrott. Inte mycket att hurra för. Hoppas morgondagen blir bättre. Då passeras nämligen den "ostridiga gränsen" mellan socknarna Gnarp och Jättendal. Hoppas där finns några riktigt magnifika gränsrösen åtminstone.

Var en liten sväng ut till kusten, havet också, strax bortanför Strömsbruk. Jättefint bad med sandstrand just där Harmångersån möter havet. Det var för kallt att bada där idag. Frågan är om vattnet där är sött eller salt, eller "en blandning av sött och salt", för att citera Allsång på Skansen som drog igång för säsongen just idag väl?

söndag 19 juni 2011

Gamla bytomter och fyrbyggda gårdar

Jobbar just nu bland annat som underkonsult med ett projekt som kan innebära utbyggnad av mötesstationer längs en järnväg. I projektet är Stigfinnaren ett slags historisk, arkeologisk och kulturhistorisk konsult som vidarebefordrar historiska fakta till en landskapsarkitekt som i sin tur skriver MKB:n.

Bland det historiska kartmaterialet finns denna från år 1800. Det är den gamla bytomten i Lunds by i Valbo. Det skulle vara hur intressant som helst för en historiker eller byggnadsantikvarie om man kunnat förflytta sig i tiden och få gå längs den där bygatan med 5–6 fyrbyggda gårdar på vardera sidan av gatan. Nån sån här helt bevarad bytomt med så många fyrbyggda gårdar sida vid sida finns inte kvar idag. Enstaka har klarat sig dock. Tänker närmast på en gård i Oppala i Hille.

Lunds by i Valbo år 1800, såsom den visas på en historisk karta.

måndag 6 juni 2011

Biskopen invigde pilgrimsled i Själstuga

Det var högtidligt värre på nationaldagen i Själstuga, med huvudsyftet var inte firande av nationaldagen utan invigning av en del av Helgonleden som leder mellan Uppsala och Nidaros. Just den här dagen var biskopen i Uppsala ärkestift, Ragnar Persenius på plats för ett tal och lyckönskningar. Ett 50-tal personer hade samlats, varav nära 20 stycken varit ute på en drygt sju mil lång pilgrimsvandring under fem dagar och gått från Iggön i Hille med etappmålet i Själstuga i Skog.

Jag kommer att skriva en längre artikel om allt som hände på invigningen, om Helgonleden, om Själstugas historia m m i kommande nummer av Gästriklands Tidning, d v s den tidning som kommer ut den 10 juni.

Biskop Ragnar Persenius sjunger tillsammans med musiker från Söderhamn.

onsdag 1 juni 2011

Slutbesiktningar med äventyr

Håller på med slutbesiktningar i ett flerårigt projekt Stigfinnaren ansvarat för. Har varit tillbaka på samma ställen nu för 5–6 gången och på ett ställe vid en mindre körväg slår det aldrig fel; här får man se älg, så även den här gången. En skapligt stor älgtjur på 25 meters håll och jag tittade på varandra en lång stund, innan han bestämde sig för att det var sluttittat, vände till höger och drog.

Om detta är ett vanligt älgbeteende, att stå kvar och stirra i flera minuter, då kan det inte vara nån konst att fälla en älg med ett välriktat skott, målet står ju som en pappmall på en skjutbana. Nu är ju jag ingen jägare, så det kanske är svårare än man tror. I allafall hade jag gott om tid att både könsbestämma villebrådet (stirra tillbaka), ta fram vapnet (kameran), säkra (dra upp dragkedjorna på kamerafodralet,), sikta (avgöra om tjuren skulle stanna kvar), ladda (knäppa på, ställa in och zooma) och skjuta (knäppa ett par bilder), ladda om (zooma ännu mera) och skjuta igen (ta ett par bilder till).

Efter den nära-naturen-upplevelsen var det dags att fortsätta granska forn- och kulturlämningarna igen, närmast i tur ett område med fossil åkermark och husgrunder. De som bodde där på 1700-talet hade nog inte lika tur som jag att få se älg inpå husknuten. 1700-talet är en tid då de stora villebråden var nära nog utjagade i delar av landet.

Älgtjuren och jag tittade på varandra i flera minuter.