onsdag 21 december 2011

Båtar på hällristningar

Har just skrivit en till artikel till Gästriklands Tidning, en som kommer ut på fredag den 22 december, och som handlar om huruvida det finns master och segel på hällristningsskepp, och om man kan jämföra skeppssättningars olika formelement med de skepp som finns avbildade på hällristningar. Nu är det inte mina hypoteser som omskrivs, utan Li Winters och Joakim Wehlins, såsom jag uppfattade dem på ett seminarium häromveckan. Om ni är intresserade av mera fakta, läs Gästriklands Tidning nu på fredag.

Har detta hällristningsskepp mast och styråra? Ristningen finns på Himmelstalunds hällristningsområde utanför Norrköping.

torsdag 15 december 2011

Runsten med knutrunor

Det börjar lätta med måstearbeten, har två stora rapporter kvar som ska layoutas och tryckas, samt ett par mindre, men sen har jag s a s "rent bord". Så nu kanske jag äntligen kan gå över till att serva mina läsare med lite intressanta bilder, ny information, spännande platser och lite boktips också.

Snarast möjligt ska jag ta tag i ett bokmanus och bilder till en bok om segelfartyg från Gävle. Den skulle ha kommit ut redan, men med tanke på den bokflod med lokalhistoria som redan forsat fram över Gävle i höst, så känns det bara bra att vänta. De böcker som redan kommit ut är en bok om Gävle under 1900-talets första hälft, en om gamla bilder över olika delar av Gävle kommun, en bok om Furuviksbarnen och en om gamla järnvägen Sala-Gävle.

Har nyss hjälpt en kvinna som ska skriva en B-uppsats med text och bild på runstenen i Ovansjö kyrka, den med knutrunorna på. Run-Janne har skrivit om den en hel del i "Gästriklands runinskrifter". Den sitter nu inmurad i vapenhusväggen i Ovansjö kyrka. Men den har troligen inte alltid suttit där. År 1600 berättar Johannes Bureus att han sett stenen mellan ån och prästgården, och i rannsakningarna från 1667 sägs att stenen fanns i eller vid prästgården. Tydligen kan den ha flyttats. Sen 1726 finns den på Ovansjö kyrkogård. Samtidigt omtalas ibland att det funnits två olika runstenar. 1963 fick stenen sin plats där den finns idag.

Texten lyder i nusvenska: Roald och Udd läto resa stenen efter Ärnmund ... Gud hjälpe anden.

onsdag 16 november 2011

Kolarkoja i Arbrå

Ser att det nästan gått en månad sedan jag skrev senast, igen. Men det har varit så mycket fältarbeten så jag har knappt hunnit andas emellan alla turer, och bara varit hem för att packa ned lite nya kläder i väskan för att sen åka iväg igen. Har varit kring-kring i en zon med nära 60 mils diameter, från Ångermanland i norr till Närke i söder, från öar ute i havet i öster till gränstrakterna mot Härjedalen i väster, från 0 meter över havet till 430 meters höjder, från kalaste bergsmassiv till tätaste granplanteringar. Dessemellan har jag lyckats klämma in i bara farten några seminarier, gjort ett par annonstidningar, varit på forskarträffar, skrivit några populärvetenskapliga artiklar, anmält skadade fornlämningar, hållit invigningstal och diskuterat järnåldersutställning samt arbetat lite på ett bokmanus. Och på den personliga sidan: varit på en nära väns begravning och hållit ett begravningstal, firat en 80-åring och lyckats bli lagledare åt ett ishockeylag! Varierande kort sagt.

Men nu när kylan börjar bita sig kvar både dag och natt, så är det dags att komma in på kontoret på heltid. Dock är det förmodligen ett par dagars fältarbeten kvar i grusgropar och på fornborgar. Förhoppningsvis dröjer snön ytterligare ett tag.

Liksom fältarbetena varierat, har även nypåträffade fornlämningar varierat. Här är en rest efter en kolarkoja jag hittade på ett berg i Arbrå. Tänk att flera stenar som utgjort rökgången från kojans eldstad fortfarande balanserar.

fredag 21 oktober 2011

Arkeologisk högsäsong innan vintern

Har haft sjukt mycket att göra, så jag ser att jag inte skrivit något på min blogg på nära en hel månad... Har haft 10 parallella saker att göra, 10 projekt som kräver kreativa tankar, och som alla ska vara klara nästan samtidigt. Dygnen och dagarna ute i fält och inne vid datorn har gått i varandra i ett enda helt fälttramp- och en enda ord-ramsa. Håller på med vindkraftsutredning, järnvägsutredning, vägutredning, kraftstationsutredning, kraftstolpeutredning, grusgropsutredning, byggnationsutredning, pedagogikkonsultation + mycket annat. Alla vill ha arkeologisk hjälp innan vintern kommer. Tyvärr tror jag att det blir en 3:e tidig, lång och kall vinter i år. Lite som en liten fimbulvinter, som på 500-talet varade enligt äldre källor i 3 år.

lördag 24 september 2011

Faxeholm

Det var ett sånt där magiskt tillfälle då man från bilderna inte kan säga vad som är upp och ned, när borgkullen Faxeholm speglade sig i Söderhamnsån. För er som inte har varit i Söderhamn och inte sett Faxeholmen kommer här två bilder att välja bland. Vilken är den rättvända?



Faxeholm är en medeltida borg, först troligen uppförd av vitalianerna, sen belägrad av drottning Margaretas trupper och överlämnad till dessa. Margareta satte då en av sina egna fogdar på borgen. Sen stormades och brändes Faxeholm under Engelbrektsupproret i början av 1400-talet. Mats Mogren har skrivit sin avhandling utifrån undersökningarna på Faxeholm. Borgen ligger på en hög kulle intill Söderhamnsån just där Söderhamnsfjärden öppnar sig. Väl värt ett besök.

söndag 18 september 2011

Stensturestenen återinvigd

Minnesmonumentet vid Syltbäcken i Ovansjö är nu formellt återinvigt genom tal, bandklippning och körsång. Detta skedde den 17 september exakt 83 år och 29 dagar sedan stenen restes 1928.

Nära 100 personer hade letat sig fram till kanten av den gamla landsvägen i Kungsgården för att lyssna till mitt tal om händelserna som KAN ha skett 1467, den formella bandklippningen och när Syltkören sjöng.

Mitt tal kommer alla att kunna läsa i ett av de kommande numren av Ovansjö Hembygdsförenings egen tidning.

Texten på stenen är imålad och nu kan alla besökare tydligt läsa vad som står.

Minnesstenen för Slaget vid Syltbäcken står invid gamla landsvägen. I bakgrunden är gamla riksväg 80.

onsdag 14 september 2011

Minnesstenen återinvigs

Nu på lördag den 17 september kl 15 blir det en minnesceremoni vid Sten Sture-stenen nära Syltbäcken utanför Storvik. Stenen, som sattes upp 1928, har rustats upp och rengjorts från mossa, texten har målats i och den har fått ett nytt staket så att inte kossorna så lätt kan stå och klia sig mot den.

Vid återinvigningen kommer jag att hålla ett tal, likaså prästen i Ovansjö. Sen blir det lite körsång och bandklippning också.

Stenen restes till minne av slaget vid Syltbäcken då danska trupper sägs ha syltats ned i bäcken, därav namnet. Striden ska ha stått mellan svenskar och danskar. En tradition menar att det regnade pilar från den svenska bondehären mot den danska beridna truppen, och vad passar bättre då än Olaus Magnus teckning om pilregn. Enligt min forskning kan striden ha varit en del av unionsstriderna kanske under slutet av 1400-talet. Forskning pågår och kommer att fortsätta.

Olaus Magnus teckning om pilregn.

onsdag 7 september 2011

Storjungfrun och kusten

Alla historieintresserade är hjärtligt välkomna till Hamrånge Hembygdsgård på söndag. Kl 14 ska jag hålla ett föredrag om Storjungfruns och kustens historia. Hoppas på många besökare. Ni har då också möjlighet att köpa min rapport om Storjungfrun. Den kostar 150:-

Det finns ju en otroligt intressant medeltida historia på ön. Funderingar finns om kapellets ålder. Rent landhöjningsmässigt kan det första kapellet vara uppfört redan under 1400-talet, men då stod det på udden av en halvö. Men redan tidigare har det funnits en fiskehamn på Storjungfrun.

Intill kapellet finns också en labyrint, enligt uppgift byggd av ett par flickor på 1980-talet, men förmodligen fanns det en äldre labyrint på samma plats.

Vid kapellet ligger en medeltida hamn, nu helt utan vatten, helt uppgrundad. En mindre arkeologisk undersökning på 1980-talet visade att den användes under 12–1300-talet, bl a genom en grävd ränna för att ta sig in dit.

Så här ser Fyrhamnen ut från toppen av Storjungfruns fyr. Bilden är tagen i juli 2010. Den inre delen av hamnen håller på att grundas upp. Landhöjningen i området är ju nära 7 mm/år.

söndag 4 september 2011

Skogs medeltidsdag nr 13

Den trettonde medeltidsdagen i Skog är avklarad. Det blev en höjdardag, soligt och varmt, glada människor, lika många tusentals besökare som tidigare år och trivsamt.

Det var cirka 35 personer som lyssnade på mitt föredrag om Medel-Persson, och jag tror att alla fick något att fundera vidare på. En ung man var djupt intresserad av det jag hade att berätta om Delsbos övergivna byar, de som troligen försvann under digerdöden, varav en hette Ringsta.

Försäljningen av historisk och arkeologisk litteratur gick också bra. Och jag tror att alla besökare hittade något som passade in. Förutom böcker kunde man köpa grönsaker, honung, tvålar och krämer, silversmycken, mössor och annat av skinn samt mjöd. Mjödförsäljarens genomträngande stämma kommer jag aldrig att glömma, när han ropar ut varan.

Och jag fick ju se tre kanonkulor, varav två små kommer från Ockelbo, medan en stor kommer från Lingbo. Den exakta härkomsten och fyndplatsen är dock oklar.


Ett gäng av gycklare och musiker invigde den 13:e medeltidsdagen i Skog.

torsdag 1 september 2011

Skogs medeltidsdag

Medel-Persson på medeltiden. Så heter titeln på det föredrag jag ska hålla i Staffans Hus på Skogs medeltidsdag på lördag. Alla är hjärtligt välkomna att lyssna, frivillig entré = gärna 50:-/person.

Föredraget kretsar kring Hälsingland i det medeltida Europa med allt vad det innebär, om hur en vanlig bonde med familj hade det, alla skatter som pådyvlades människorna och som fogden tvingade av folket på årliga indrivningar, digerdöden som lurade runt knuten, bödelsyxan likaså, om hur svårt det var att ta sig fram och hur farligt det kunde vara att passera Ödmården med tanke på rövaren Stigman Sote och hans gäng, om hur man möter kristendomen och när kyrkorna byggs, om vitalianerfästet Faxeholm som sen övertas av drottning Margareta och till sist bränns av upproriska hälsingar. Detta och mycket mera ska jag försöka komma igenom på cirka en timme.

Om det blir intressant? Lita på det!

Ni är hjärtligt välkomna allihop. Och passa även på att köpa med er några av Stigfinnarens och Knights Förlags historiska och arkeologiska skrifter och böcker. Vi finns på marknaden hela dagen.

måndag 29 augusti 2011

Att ta livet som en stor gåva

Såg en film om den 99 år unga prästen Carl-Adolf Murray från Gästrike Hammarby häromveckan. Vilken enkel, tacksam, ödmjuk, kunnig, humoristisk och livsbejakande man det är! Blev så glad att se filmen, och den gav mig ännu mera livsglädje själv. Om alla tänkte och gjorde som Carl-Adolf så skulle världen se bra mycket bättre ut. Ingela Östlund (Nadino Media) har gjort filmen tillsammans med Roland Johansson från Storvik. Se filmen om ni har möjlighet! Och om möjligheten skulle gå er förbi, så kommer det troligen att gå att köpa den på dvd så småningom.

Ni kan ju med fördel även läsa min artikel från förra veckan i Gästriklands Tidning, om filmen och Carl-Adolf.

Här är en länk till Ingels Östlunds Nadino Media: nadinomedia.se

Carl-Adolf Murray flankeras av Bernt-Olov Larsson från Stiftelsen Gamla Stenhuset, Ingela Östlund och Roland Johansson.

lördag 27 augusti 2011

Knights Förlag säljer historisk litteratur

Alla bloggläsare och alla historieintresserade är välkomna till Högbo Bruk imorgon söndag 28 augusti mellan kl 10 och 16. Knights Förlag säljer historiska böcker och arkeologiska rapporter, mestadels såna som berör Gävleborgs län. Jag lovar att det finns nånting för alla arkeologiska och historiska intressen. Tänkte dessutom ta med mig lite begagnad litteratur, d v s dubletter av arkeologiska skrifter och böcker och annat som jag plockat ur mitt gedigna bibliotek.

Välkomna att botanisera bland historia och arkeologi!

måndag 22 augusti 2011

Lämningar på Leskär

Var till Leskär på en kortare båttur häromveckan. Jag bli alltmer fascinerad av havet och öarna. Kommer troligen att ägna lite mera tid åt öinventeringar längs södra och mellersta Norrlandskusten samt Upplandskusten framöver. Det är ju inte så mycket gjort på den fronten. Många öar har ännu inte nått så högt över havet, kanske runt 25–30 meter som mest, och det passar mig fint. Arbeta med en period som sträcker sig tillbaka till bronsåldern, men inte längre, och med betoning på tidsepoken järnålder och medeltid.

Leskär i allafall, tittade på den nordvästra sidan av ön i ett särskilt ändamål. Här ligger nämligen en samling av sju stycken lämningar på mellan 7–10 meter över havet, vilket innebär att de mycket väl kan vara vikingatida gravar. Runda stensamlingar med grop i mitten, eller snarare bestående av höga vallar av klappersten. Men de kan lika gärna vara ovanligt stora och välbyggda skjutskårar. Helt säker på vare sig det ena eller andra är jag inte. Men en sak är säker, och det är att jag sett många fler av denna typ av lämning även på andra öar.

Gravar eller skjutskårar?

fredag 19 augusti 2011

Fyrdagen vid Bönan och Limön


Bönans fyr.
Såg i tidningen att det är internationella fyrdagen på söndag den 21 augusti. Var själv till Limön och fick en visning där förra året på fyrdagen. Superintressant, så för er som inte ännu varit där kan jag rekommendera ett besök. I övrigt finns det mycket annat att se på Limön också, såsom skyttegravar.

Böna fyr håller öppet mellan kl 14 och 16, medan Limö fyr visas mellan 11 och 14, men för en guidning där är det samling kl 10.30 vid caféet, läser jag i tidningen.

Limö fyr.

torsdag 18 augusti 2011

Gränsröse i Söderala

Det händer så mycket små orginella händelser som man nästan inte kan återge i ord. Som när jag nyligen gick en skogspromenad för att leta upp en förmodad järnframställningsplats som en man sett för länge sedan. Det i sig var inte så märkligt. Men jag hade med mig mannen, upphittaren som skulle fylla 90 år och en till äldre man som rätt nyligen opererat höftleden. Och det var inte direkt lättgådd mark; storblockig morän som stupade rätt ned i en blötmyr, men 90-åringen tog en träkäpp och traskade på som vilken yngling som helst.

Nu hittade vi inte någon järnframställningsplats, men platsen var den rätta, intill en liten tjärn och en inte så brant sluttning.

Vi hittade ett fint gränsröse istället. Det ligger på gränsen mellan Östansjö och Ellne byar söder om Söderhamn.

Ett gränsröse på gränsen mellan Östansjö och Ellne.

söndag 14 augusti 2011

Hällristning i Ockelbo

För mer än 20 år sedan tittade jag på en sten med märkliga inristade streck som ett par äldre bröder hittat i skogen öster om Ockelbo, i Säbyggebyskogen. Flera har granskat stenen, men alla hittills har menat att stenens streck är naturliga sprickbildningar. Men häromdagen tog jag med Sven-Gunnar Broström dit för ett expertutlåtande; han menar att det med största sannolikhet är streck gjorda av människohand, att linjerna är huggna, eftersom strecken har en rund botten utan sprickbildning och stenen är av en hård bergart som inte ter sig sprickbenägen. Men ristningarna visar inga vare sig figurer eller tecken från ett skriftspråk, utan är mera som klotter från en forn tid. Det känns bra att slutligen få klarhet i strecken, att de verkligen är äkta ristningar, även om de är meningslösa. Och det känns bra att kunna tala om för upphittarna att deras fynd är äkta. I dagsläget vet vi inget om ristningarnas ålder eller vem som gjort dem.

Sven-Gunnar Broström granskar stenen på Säbyggebyskogen öster om Ockelbo.

fredag 12 augusti 2011

Utgrävning i Järbo


Vad pågår i skogen öster om Järbo egentligen? Jo, en av Uppsala Universitets arkeologiska utgrävningar i syfte att finna regionens pionjärbosättningar. Just nu på Trollberget pågår utgrävning på 123 meters höjd över havet, men målet är att hitta en plats som ligger närmare 140 meter över havet. Utgrävningen har pågått under ett par veckor i maj samt ett par veckor nu i början av augusti. Kanske kommer man tillbaka hit igen nästa år. Det är kanske 50 kvadratmeter som är undersökt nu, och platsen är minst det tredubbla. Det är såldes en mycket liten stenåldersboplats där man bott i en liten sandig sänka i en i övrigt blockrik terräng.

onsdag 3 augusti 2011

Johannesborgs koboltverk

Jag är med i en expertgrupp som ska försöka reda ut vad de olika lämningarna varit vilka tillhörde Johannesborgs vaskverk och koboltverk. Platsen ligger vackert vid Åmmelångens östra strand ett stycke utanför Askersund. I början av 1800-talet var det full aktivitet på platsen. Vena gruvfält med flera hundra enskilda gruvor levererade både bly och kobolt som skulle förädlas.

Koboltförädlingen sker i flera olika led, med och utan upphettning och tillsatser. Frågan är nu, när Arkeologgruppen i Örebro fått i uppdrag att dokumentera de 20-talet anläggningar som finns kvar av verket, om det varit någon aktivitet här i förädlingen som krävt ugnar. Platsen är starkt förorenad och ska saneras och allt ska grävas bort.

Jag är med i expertgruppen, eftersom jag redan på 1990-talet dokumenterade och grävde en del anläggningar i Johannesborgs äldre systerverksamhet, den i Los, vid Sophiendals glasbruk i Hälsingland. Visserligen var den i Los igång under 1760-talet och den i Johannesborg från 1820-talet, men anläggningarna torde vara likartade från förädlingsprocessen. Vi får se vad utgrävningarna ger och om vi kan lösa problematiken kring den hemlighetsfulla kobolthanteringen.

Grävmaskinen står i kanten av det som varit själva vaskverket. Hitanför ligger stenkanten till en dammanläggning.

lördag 23 juli 2011

Tågentusiaster samlade i Jädraås

Det är stor jubileumshelg för alla tågentusiaster i Jädraås i Gästrikland i helgen. Jädraås-Tallås Museijärnväg fyller 50 år och det firades med tågset av alla de slag. Som man uttryckte det vid invigningstalet; vi har satt allt vad vi har av rullande vagnar och lok på spåren.

Folk i massor trotsade det digra regnet och åkte mellan Jädraås och ändstationen i Svartbäcken nedre, en del flera gånger under dagen. Ett tiotal resor kunde den göra som ville åka fram och tillbaka hela dagen.
De riktiga tågintresserade stod på mjölkpallar eller stubbar, under granar och buskar, och faktiskt också i ån, för att få de där perfekta bilderna.

Ni som vill uppleva tåghelgen har söndagen på er. Annars kan ni ju läsa mitt reportage om evenemanget till Gästriklands Tidning i nästa vecka.


Loket Korsån från 1902 rullar än, och visade det med djupt frustande.

tisdag 19 juli 2011

Medel-Persson på medeltiden

Höll ett föredrag i Österfärnebo häromveckan, om medeltidens Österfärnebo. Och inför föredraget hade jag sammanställt fakta ur många olika avhandlingar och böcker för att få fram en medeltidens Medel-Svensson, som faktiskt hette Persson. Så här skulle jag presentera herr och fru Medel-Persson:

Olof Persson med hustru Margit har tillsammans 6 barn, varav hälften överlever till vuxen ålder. Olof är bonde, men sysslar också med skrädderi och har varit ute en gång i krig. När han var yngre, och ogift, tjänade han 1,5 öre/dagsverke. Olof är 173 cm lång medan Margit är 163 cm. Vid födseln av de 6 barnen har Margit löpt 1 % risk att dö i barnsäng. I bakgrunden i samhället hotar såväl pest som lepra och tuberkulos. Man besöker nån marknad längre bort någon gång varje år, men annars är man mest hemma och sköter gården, djuren och odlingarna. Skattetrycket är stort och man tvingas betala både höga fasta skatter och många extraskatter både in natura och i pengar. Både Olof och Margit har svår karies och tandlossning, inte på grund av kosten, utan på grund av dålig tandhygien. Kosten består av gröt, bröd, kött, fisk, ärtor, kål, lök, ägg, mjölk, frukt, bär, nötter och öl. Båda lider av hjärt-kärlsjukdom och artros. Olofs artros sitter mest i höfter och knän, Margits mest i händer och axlar på grund av hårt arbete. När de blir 65 år dör de av cancer eller blodpropp.

Nån som känner igen sig idag? Förutom kriget, antalet barn och någon annan sak, skulle bilden av medelpersonen kunna beskriva år 2011. Ingenting är nytt under solen!

Ett småskaligt jordbruk i Fors i Österfärnebo.

lördag 16 juli 2011

Vindkraft i Gnarp och Jättendal

Nu ska den strax tryckas, min arkeologiska rapport om den planerade vindkraftsparken på Ulvberget i Gnarp och Jättendal. Så om nån vecka ska den finnas konkret i handen. Den finns redan nu som en klar pdf, men uppdragsgivaren ska först godkänna när den får spridas i pappersform till allmänheten.

Hedesundas historia

Det händer mycket nu i hembygden lokalt, men även regionalt och nationellt. Först om de historiska cykelturerna som jag har i Hedesundabygden. Häromdagen var det 35 personer med på cykelturen! Tydligen är mina turer uppskattade. Cykel går det att komma fram med lite överallt och det är inga problem att "parkera" 35 cyklar. Det vore svårt om det var biltur och det kom kanske 25 bilar, för folk brukar ha svårt för att samåka med såna man inte är släkt med eller känner mycket väl. Cykelturen tidigare i veckan gick runt Koffsta och Östveda, en makalöst vacker tur där man cyklar längs med älven en lång sträcka och man kan stanna och fika vid rastplatsen på Kvillanudden.

Hörde av besökarna att det var många "utsocknes" med och det uppskattar jag mycket. Tydligen folk från både Valbo och Gävle. Till er vill jag bara säga: välkomna tillbaka till den underbara älvtrakten Hedesunda!

Måndag den 18 juli går cykelturen runt byarna Berg, Bäck och Ölbo. Det blir ett frosseri i vikingatida och medeltida historia.

Hedesunda sockensigill som visar en kyrkbåt med åror.

söndag 10 juli 2011

Historiska cykelturer i Hedesunda

Förra måndagen var det ett 15-tal cyklister som hängde med på sommarens första historiska cykeltur runt om i Hedesundabygden. Vi cyklade runt de centrala delarna av samhället, Brunn och Rångsta och tittade på plats för gravfält, plats för salpetersjuderi, en igenstenad gruva på Arstuberget, rutschrännor för fruktbarhetens skull samt en plats för en guldskatt och ett ställe där det stått en skam- eller spöpåle längs den gamla riksvägen som ledde genom Hedesunda.

Det är ju inte utan att man skulle vilja sätta upp en skampåle igen, och där kunde de sitta en dag de som kör bil berusade, stjäl, förstör och annat. Kanske det skulle ha verkan?

Mutsedel för Rångsta gruva på Arstuberget 1845.

fredag 8 juli 2011

Dellenbygden är vacker

Liten utflyktstur upp på Avholmsberget i Friggesund på kvällningen; gudabenådat vackert är det med utsikten över de båda Dellensjöarna.

Inventeringen i övrigt idag har givit en del delar av den gamla landsvägen till Svedja. Det växte minst 100-åriga tallar mitt i vägen, vilket fick mig att tänka på när ärkebiskop Wallin på 1800-talet färdades med häst och vagn i det inre av Hälsingland, och beskriver vägarna som urusla, och att det ibland växte så stora tallar mitt i körvägen att de inte vek sig under vagnen...

Imorgon ska vi tampas längs Svedjavägen i hälsingeskogen en dag till, samtidigt som det är Bobygdsdagen i Svedja och Bobygden med ostkaka och kolbullar samt veterantraktorer.

torsdag 7 juli 2011

Vägutredning i Delsbo Bobygden

Håller just nu på med en vägutredning i Bobygden i Delsbo. Väg 708 ska förstärkas, förbättras med mera, men på ett varsamt sätt, eftersom vägmiljön genom några av de aktuella byarna är känslig. Bobygden och Svedja är några av byarna som berörs.

Inventeringen idag gav väl inte så mycket; nån stenrad, kilad sten från litet stenbrott samt några gamla vägar. Vi får se om morgondagens inventering bjuder på andra intressanta saker.

måndag 4 juli 2011

Magnifikt gränsröse

Måste ju bara visa en bild på det magnifika gränsröset på Ulvberget på gränsen mellan Gnarp och Jättendals socknar i norra Hälsingland. Det består av nära 4 kubik sten! Är 3,5 meter i diameter. Bara mittvisen är nära metern hög. Varför göra ett sånt stort, nästan överdrivet stort, gränsröse bara i ett gränsknä mellan två socknar? Det är ju inte ens en landskapsgräns... Och hur gammalt kan det egentligen vara? Stefan Brink menar att många socknar bildas under 1200-talet. Kan röset vara uppfört redan då som en definitiv markering om en ostridig gränsdragning?

Gränsröse på Ulvberget i Gnarp och Jättendal.

måndag 27 juni 2011

Fågelfångstanläggning

Lovade ju tidigare att visa någon ny bild på en fågelfångstanläggning på Ulvberget i Gnarp och Jättendal. Här är en. De ligger som stensamlingar eller i rader på bergskrönen inom ett samlat område om cirka 50 x 50 meter stort. Dessa är dock inte de snyggaste jag sett. Jakt med snara i dessa anläggningar förbjöds enligt lag 1865, så den måste vara äldre än så i alla fall.

Fågelfångstanläggning på kalt berg.

onsdag 22 juni 2011

Fågelfångstanläggningar

Den pågående inventeringen idag har givit en del resultat. Vad sägs om ett 50 x 50 meter stort område med fågelfångstanläggningar. På varje liten bergknalle fanns oregelbundna stenformationer, inte så fina och tydliga som jag sett t ex på ett berg i Ilsbo och på Gruvberget i Segersta, men likväl är det sådana. Jag skulle kanske gissa att dessa i Gnarp är äldre.

Så snart jag kommer åt min kameraöverförning (som jag glömde hemma) så får ni läsare se bilder på dessa nyfunna fågelfångstanläggningar.

Andra fynd idag är magnifika sockengränsrösen. Ett framförallt som var cirkelrunt, 3,5 meter i diameter stort och nära metern högt, kallmurat med en nära metern hög mittvise. Varför bära ihop minst 3 kubikmeter sten och bygga ett gränsröse bara för att bekräfta gränsen mellan Gnarp och Jättendal?

tisdag 21 juni 2011

På skogsäventyr i Gnarp

Gnarp i norra Hälsingland. En av mina viktigaste forskningslokaler ligger i Gnarp, närmare bestämt i skogen tillhörande Böle by. Här finns två "kompletta" äldre järnåldersgårdar med husgrunder och gravar, fossil åkermark, fägator m m. Det är inte så långt ifrån där jag befinner mig under tre intensiva arbetsdagar för att inventera en blivande vindkraftspark.

Det var en något mager skörd av fornlämningar idag; en skadad kolarkoja, ett gränsröse och ett litet stenbrott. Inte mycket att hurra för. Hoppas morgondagen blir bättre. Då passeras nämligen den "ostridiga gränsen" mellan socknarna Gnarp och Jättendal. Hoppas där finns några riktigt magnifika gränsrösen åtminstone.

Var en liten sväng ut till kusten, havet också, strax bortanför Strömsbruk. Jättefint bad med sandstrand just där Harmångersån möter havet. Det var för kallt att bada där idag. Frågan är om vattnet där är sött eller salt, eller "en blandning av sött och salt", för att citera Allsång på Skansen som drog igång för säsongen just idag väl?

söndag 19 juni 2011

Gamla bytomter och fyrbyggda gårdar

Jobbar just nu bland annat som underkonsult med ett projekt som kan innebära utbyggnad av mötesstationer längs en järnväg. I projektet är Stigfinnaren ett slags historisk, arkeologisk och kulturhistorisk konsult som vidarebefordrar historiska fakta till en landskapsarkitekt som i sin tur skriver MKB:n.

Bland det historiska kartmaterialet finns denna från år 1800. Det är den gamla bytomten i Lunds by i Valbo. Det skulle vara hur intressant som helst för en historiker eller byggnadsantikvarie om man kunnat förflytta sig i tiden och få gå längs den där bygatan med 5–6 fyrbyggda gårdar på vardera sidan av gatan. Nån sån här helt bevarad bytomt med så många fyrbyggda gårdar sida vid sida finns inte kvar idag. Enstaka har klarat sig dock. Tänker närmast på en gård i Oppala i Hille.

Lunds by i Valbo år 1800, såsom den visas på en historisk karta.

måndag 6 juni 2011

Biskopen invigde pilgrimsled i Själstuga

Det var högtidligt värre på nationaldagen i Själstuga, med huvudsyftet var inte firande av nationaldagen utan invigning av en del av Helgonleden som leder mellan Uppsala och Nidaros. Just den här dagen var biskopen i Uppsala ärkestift, Ragnar Persenius på plats för ett tal och lyckönskningar. Ett 50-tal personer hade samlats, varav nära 20 stycken varit ute på en drygt sju mil lång pilgrimsvandring under fem dagar och gått från Iggön i Hille med etappmålet i Själstuga i Skog.

Jag kommer att skriva en längre artikel om allt som hände på invigningen, om Helgonleden, om Själstugas historia m m i kommande nummer av Gästriklands Tidning, d v s den tidning som kommer ut den 10 juni.

Biskop Ragnar Persenius sjunger tillsammans med musiker från Söderhamn.

onsdag 1 juni 2011

Slutbesiktningar med äventyr

Håller på med slutbesiktningar i ett flerårigt projekt Stigfinnaren ansvarat för. Har varit tillbaka på samma ställen nu för 5–6 gången och på ett ställe vid en mindre körväg slår det aldrig fel; här får man se älg, så även den här gången. En skapligt stor älgtjur på 25 meters håll och jag tittade på varandra en lång stund, innan han bestämde sig för att det var sluttittat, vände till höger och drog.

Om detta är ett vanligt älgbeteende, att stå kvar och stirra i flera minuter, då kan det inte vara nån konst att fälla en älg med ett välriktat skott, målet står ju som en pappmall på en skjutbana. Nu är ju jag ingen jägare, så det kanske är svårare än man tror. I allafall hade jag gott om tid att både könsbestämma villebrådet (stirra tillbaka), ta fram vapnet (kameran), säkra (dra upp dragkedjorna på kamerafodralet,), sikta (avgöra om tjuren skulle stanna kvar), ladda (knäppa på, ställa in och zooma) och skjuta (knäppa ett par bilder), ladda om (zooma ännu mera) och skjuta igen (ta ett par bilder till).

Efter den nära-naturen-upplevelsen var det dags att fortsätta granska forn- och kulturlämningarna igen, närmast i tur ett område med fossil åkermark och husgrunder. De som bodde där på 1700-talet hade nog inte lika tur som jag att få se älg inpå husknuten. 1700-talet är en tid då de stora villebråden var nära nog utjagade i delar av landet.

Älgtjuren och jag tittade på varandra i flera minuter.

måndag 30 maj 2011

Dalmålningar i Hedesunda

Kringvandrande dalkarlar dekorerade stugväggar i många landskap. De som är skickliga antikvarier kan idag berätta vem som målat just den ena eller andra väggmålningen utifrån vissa formelement. Det är ju som om konstnären lämnat ett slags visitkort fastän han inte signerat målningen.

I Hedesunda finns väggpartier uppsatta efter en dalkarl från Rättvik som hette Lisserkers Olof Olsson från Lisselskog. Han målade tydligen ofta bibliska motiv, fast med infytande från Dalarnas kultur och landsbygd. Intressant kombination. Lisserkers Olof levde 1803–1874, så det var kanske vid 1800-talets mitt som han var till bland annat Hedesunda på arbetsvandring.

Det är inte utan att man skulle vilja veta mera om vem han var, var hans målningar finns, hur många som man känner till, om han ofta var på arbetsvandring, vem han hade lärt sig av m m. Vidare om det var många kringvandrande målare på vandring samtidigt ute längs vägarna, om man gick ensam eller i grupp, om han själv hade lärlingar, vad han fick i betalning och om han trivdes med sitt värv, eller om det var ett tråkigt ont som gjorde att famljen kunde försörjas, om han var borta länge hemifrån och om han hade familj m m. Nåväl det finns säkert forskare som redan har svar på dessa frågor och som redan skrivit flera avhandlingar och böcker i ämnet.

Väggmålning gjord av Lisserkers Olof Olsson i Rättvik på ett väggparti i Hedesunda.

torsdag 26 maj 2011

Islands vulkaner och fimbulvintern

Utger mig inte för att vara nån metrolog, men kan ändå inte sluta tänka på om inte förra årets askmoln från Island gjorde att vi fick sån lång och snörik vinter 2010-11? Kan det inte vara så att askan lagt sig högt uppe i atmosfären och hindrat delar av solens strålar att nå igenom askmolnet, att vi fick en bra kallare vinter än vad som statistiskt varit att räkna med, speciellt eftersom vintern 2009-10 också var lång, kall och snörik?

Och hur blir det nu när ytterligare en vulkan vaknat och sprutar ut aska. Har vi då att räkna med ännu tätare askmoln och ännu längre och kallare vinter 2011-12?

Kan inte heller släppa tanken på fimbulvintern som ska ha inträffat i början av 500-talet, kanske som en följd av ett stort askmoln från ett omfattande vulkanutbrott någonstans på planeten. Tyvärr känner jag mig för dåligt påläst vad gäller klimatförändringarna under förhistorien, men jag ber att få återkomma.

Kanske var det fimbulvintern som delvis satte stopp för odlingen under 500-talet, förutsättningarna för ett åker- och ängsbruk omintetgjordes. Man talar om att det var tre efter varandra följande vintrar utan mellanliggande sommar, d v s vinter under 2,5 år. Och när odlingsmöjligheterna försvann återgick man kanske till en period av jakt och fångst. I åtminstone Hälsingland kan vi spåra en kraftig nedgång i odlingen, när landskapet växer igen och björken breder ut sig. Dateringarna när detta sker är än så länge för få, men en ny datering av pollen från sjöbottensediment från Hälsingland visar att odlingsindikatorerna ökar igen från 6-700-talet, efter en viss tids nedgång.

Vulkanen Hekla på Island. Sover den än eller är den på väg att vakna?

måndag 23 maj 2011

Trädgårdshistoria i Hamrånge

En av de bruksherrgårdar som haft en magnifik barockträdgård är Vifors i Hamrånge. Av trädgården finns intet spår idag tyvärr. Men det går ju att återskapa. Pratade kort med ägarna till Vifors och man menade att planer finns i framtiden.

Besöket i Vifors var ett spontanbesök inför föreläsningen om barockträdgårdar i Gästrikland som jag höll igår söndag på Hamrånge Hembygdsgård. Det var lagom mycket folk, många frågor och kommentarer och roligt att det åkt folk mer än 7 mil för att bara lyssna till vad jag hade att berätta om en del av Gästriklands historia. Tror dessutom att jag blir med i ett reportage i Hamrånges egen tidning "Alla Tiders".

I september gästar jag Hamrånge igen, den gången för att berätta om kustens historia med utgångspunkt i Storjungfrun.


Här i grönskan på andra sidan Hamrångeån ligger Vifors bruksherrgård. En allé leder fram. Allén är dock tyvärr för länge sedan avskuren (bakom fotografen) av gamla E4:an.

fredag 20 maj 2011

Uppragsarkeologiutredningen... och eremitage

Har inte läst alla remissvar som inkommit till Kulturdepartementet, men kan hittills konstatera att promemorian om ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin har förtydligat att landets arkeologer och såna som har anknytning till arkeologin finns i två läger i sakfrågan. Och det ser väl ut ungefär som man kunnat förvänta sig, den privata sidan är för en förändring, den offentliga emot. Är förvånad över några av svaren från länsstyrelser, där man menar att fåmansföretag inte har inom uppdragsarkeologin att göra överhuvudtaget... Att man skulle tappa kontakten med forskningsfronten genom att inte ha några kollegor att diskutera arkeologi med på fikarasterna et c. Jag har varit i det läget också, som anställd med fikaraster menar jag, och inte pratades det så mycket arkeologi sinsemellan och inte med kollegor utanför den egna regionen heller.

Jag menar att det är upp till var och en, delägare/anställda i fåmansföretag m fl att se till att man håller sig ajour med vad som händer i branschen. Jag är mera aktiv nu i kontakten med kollegor runt om i landet och Norden än jag var som anställd. Deltar betydligt mera i debatter, disputationer, seminarier, konferenser, möten, träffar och åker runt för att ta del av forskningsbitarna nu än jag gjorde som anställd. Har betydligt fler diskussionsparners nu än jag hade som anställd, träffar betydligt fler arkeologer även från andra länder nu än jag gjorde som anställd. Det är som sagt upp till var och en om, och hur, man skapar sina kontaktnät, men ATT det går att fylla upp sitt behov och sin skyldighet att hålla sig ajour med vad som händer inom arkeologin i omvärlden, det råder det inget som helst tvivel om.


Bland ickearkeologiutövande remissvaren hittade jag ett som jag tycker är värt att läsa, det är från riksorganisationen Företagarna. Det svaret hittar ni på: http://regeringen.se/sb/d/14786/a/168258

Jag återkommer för att ge fler tips om andra intressanta remissvar. Men nu fortsätter förberedelserna inför söndagens föreläsning om 1700-talsträdgårdar. En bild från föresläsningen kanske kan lätta upp detta inlägg.

Eremitage eller grotta i engelska parken vid Björnarbo gård i Jumkil strax utanför Uppsala. Ett eremitage var en stående inslag i en engelsk park. Här kunde en anställd dräng få klä ut sig och spela eremit när herrgårdsfolket spatserade i parken. Det är inte utan att man själv skulle vilja ha en herrgård och en engelsk park med kurande eremiter...

onsdag 18 maj 2011

Rudbecks barockträdgård

På söndag är alla historiskt trädgårdsintresserade välkomna till Hamrånge Hembygdsgård, där jag, Elise berättar om Olof Fredrik Rudbecks barockträdgård på Ön i Hedesunda. Jag kommer naturligtvis även berätta om barockträdgårdar i allmänhet, trädgårdsmästarnas yrkesroll under 1700-talet och lite om redskap m m.

Möjlighet att köpa rapporten om Olof Rudbecks trädgård; den kostar 100:- Det finns ett fåtal exemplar kvar, passa på nu!

Föreläsningen börjar kl 12 men det är växtbytardag på hembygdsgråden också mellan 12 och 15. Alla hjärtligt välkomna!

Så här ser rapporten om Rudbecks 1700-talsträdgård ut. Konstnären och illustratören Jan Gustavsson gjorde teckningen av Olof Fredrik Rudbeck hållandes en rudbeckia framför lusthuset i sin barockträdgård.

tisdag 10 maj 2011

Dragracing - också ett slags kulturhistoria???

Dragracing kanske inte kan inrymmas inom avsnittet kulturhistoria så där direkt, men kanske ändå i gråzonen i närheten av det som kommer att bli kulturhistoria. Man kör ju t ex redan nu i Sverige veterandragracing, utom tävlan med "utrangerade" gamla dragsters och prostockbilar m m. Och allt som får en stämpel med veteran- framför brukar ju kunna kallas kulturhistoria med tiden.

Jag har tidigare skrivit tidningsartiklar om veterantraktorplöjningar och veteranmopedrally, så varför inte lite om dragracing. Så tänkte jag i alla fall när jag bevistade den nya stora dragracingarenan i Tierp, Tierp Arena i helgen, inte för att titta på nåt veteranrally, utan för att verkligen titta på en riktig tävling. Jag hade presskort (för Gästriklands Tidning) och kunde komma så där hemskt farligt otäckt nära maskiner med 8000 hästkrafter i klassen Top Fuel. Och när man står 3 meter från dem på banan när de startar så måste man ha både öronproppar och kåpor.

I alla fall kommer en kort artikel om Tierps Arena och några av Gästriklands dragracingförare i veckans nummer av Gästriklands Tidning.

I numret kommer också ett inlägg om Ockelbo Hembygdsförening och allt vad de har för sig i sommar. Ockelbo är väl värt ett besök vid nåt av alla de intressanta evenemangen.

Dragracing på Tierps Arena i klassen Top Fuel.

måndag 9 maj 2011

Härbre i Ockelbo

Var till Ockelbo Hembygdsförenings årsmöte för att informera mig om deras sommarevenemang och informera dem om mina, ömsesidigt utbyte av kulturhistoria kan man kalla det för. Passade på att titta på det gamla härbre som jag varit med och årsringsdaterat en gång för 17 år sedan. Den dendrokronologiska analysen visar att timret fällts vintern 1644–45 och härbret torde därmed ha timrats under året 1645. Det var samma år som freden slöts vid Brömsebro, samma år som Jämtland och Härjedalen blev svenska och samma år som Sveriges första periodiska trycksak börjar utges, nämligen Post- och Inrikes Tidningar. Tidningen gavs ut på initiativ av drottning Kristina och rådgivaren Axel Oxenstierna för att förhindra ryktesspridning och ge medborgarna Sveriges syn på händelser utrikes.

Undrar om det fanns någon i Ockelbo som fick tag i ett exemplar av något av de första numren av Post- och Inrikes Tidningar och som kunde läsa upp redogörelserna om det 30-åriga kriget och nyheterna om freden i Brömsebro för timmermännen i Vallsbo, där det gamla härbret först uppfördes? (En retorisk fråga utan svar.)

Härbre på hembygdsgården i Ockelbo daterat till 1644–45.

tisdag 3 maj 2011

Byggnadsvårdsdag i Gysinge

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen, ledsen för det alla läsare, och det beror inte på att det inte funnits nåt att skriva om, tvärtom, det har varit fullt upp, så tiden har inte räckt till. Bättring på bloggen utlovas.

Det var byggnadsvårdsdag vid Gysinge Byggnadsvårdscentrum i helgen, som vanligt trivsamt och många besökare. Man kunde köpa växter och träd av olika slag från Bürgers Växtgård och se på fönsterhantverkare i aktion.

I den byggnads som heter Nästgårds och som är från 1700-talets slut har man försiktigt renoverat och moderniserat några rum, däribland köket. Där satt för dagen en väverska som vävde trasmattor med mönster från Hälsingland. Mönstret heter tydligen "Syster Inge".

På gården stod en stor pannmur i vilken det kokades rödfärg. Fem timmar ska gröten koka, med vatten, rågmjöl och rödfärgspigment innan man kan tappa upp färgen i hinkar.

I en stor pannmur under öppen eld kokades det rödfärg.

lördag 16 april 2011

Husaby borg i Västergötland

Var på Borgseminarium som för året förlagts till Historiska Museets hörsal. Bland föreläsarna var 1:e antikvarie Anders Berglund från Västergötlands Länsmuseum som redogjorde för Bissgår´n i Husaby eller Husaby borg.

Provgrävningar, murverksdokumentationer och restaureringar 1996–98 har gjort att man fått ny kunskap om borgens medeltida historia. Hittills har man trott att den låtit byggas av Skarabiskopen Brynolf III Gerlaksson på 1470-talet, men undersökningarna och dateringarna visar att det finns en 1100-talshistoria också. Efter reformationen, ungefär 1530 brändes borgen på Gustav Vasas order och den byggdes aldrig upp igen efter det.

Några av de som besökt platsen och ritat av borgen är Erik Dahlberg på 1600-talets slut och Nils Månsson Mandelgren på 1800-talet.

Det har varit problematiskt för arkeologerna att få ihop alla olika murverk och förstå hur de hänger samman. Sommaren 2010 gjordes en mindre undersökning i hagen utanför borgen, även där hittades kulturlager och byggnadsgrunder.

En del av muren till Husaby borg står kvar 3 våningar hög.

Massor av korta murpartier ligger innanför ringmuren till Husaby borg.

onsdag 13 april 2011

Runsten vid Valbo kyrka

Var förbi och tittade på den runsten som står invid kyrkväggen vid Valbo kyrka, men som tidigare stått i Lunds by i Valbo. Lovade en kvinna i Edsbyn nytagna bilder där hon ville se detaljer, och eftersom Stigfinnaren har STOR service till historieintresserade så fick hon sina bilder.

Jag säger stor service, ibland är den så stor att jag nog måste börja ta betalt för delar av den, så att den inte växer över företagets huvud... Viss service i ämnet och yrket anser jag ingår i ett företags good-will-verksamhet, men inte hur mycket som helst.

Undrar just om det finns fler småföretag inom arkeologibranschen som resonerar som Stigfinnaren gällande service till allmänheten... De flesta tar nog helt enkelt betalt timme för timme oberoende av vem som frågar, storföretag eller privatperson...

Apropå service så ska jag till Gysinge nån dag för att titta på en märklig lämning som en man hittat. Så var vi där med servicen igen. Men min egen nyfikenhet tar ofta kontrollen över företagsekonomin. Tänk om det ändå fanns en slags regional pott man kunde erhålla ersättning ur, för att just serva historieintresserade länsbor i syfte att väcka deras nyfikenhet och stärka den lokala identiteten. Önsketänkande!

Runsten vid Valbo kyrka.

torsdag 7 april 2011

Megafauna

Vet ni läsare vad megafauna är? Jag var lite osäker innan jag fick höra en superintressant föreläsning av zoologen (och tidigare arkeologen) Jan Ekman från Uppsala Universitet. Forskare numera menar att det är den moderna människans inträde på de olika kontinenterna som gjort att bara en bråkdel av den ursprungliga megafaunan finns kvar. Jakten på de stora villebråden gjorde att många arter dog ut. Och detta sker inte synkront över hela världen varför teorin om globala klimatförändringar inte anses stämma.

Bland megafaunan i Afrika fanns tidigare 250 olika elefantarter, varav ett fåtal finns kvar. I Amerika fanns jättekameler (dubbelt så stor som dagens dromedar) och många andra kameldjur, av vilka bara lamadjuret lever kvar. Bland gruppen hästar fanns det tidigare 300 olika arter, där den minsta var stor som en kanin, och av dessa är bara ett halvt dussin kvar där zebran är en. I Australien fanns många olika arter pungdjur. Hört talas om pungvarg, pungflodhäst, pungtapir och punglejon, någon???

Av Europas tidigare megafauna av mammutar, stäppbison, tarpaner (vildhäst), visent, ullhårig noshöring, uroxe och älg, är bara älg, uroxe och visent kvar. Intressant är att de första indianerna på den nordamerikanska kontinenten för ca 11000 år sedan levde med stora delar av megafaunans alla elefanter, mastodoner, giraffdjur, bisons föregångare, gaffelantiloper, kortnosbjörnar, jättetrögdjur och sabeltandade tigrar, men bara under en 1000 års period, sen jagade man slut på de flesta. Där finns idag bara bison kvar.

Vilka av djuren har hittats fossilt i Sverige? Tydligen bland annat stäppbison i Skåne, uroxe i norra Östergötland och mammut i Jämtland.


Jag har skrivit ihop en artikel utifrån Jan Ekmans föredrag. Den kommer publiceras i veckans nummer av Gästrikland Tidning. Hör av er till mig på info@stigfinnaren.nu om ni vill prenumerera på GT, och ta del av alla de intressanta historiska och arkeologiska artiklarna jag skriver.

Några av de tidigare 250 olika elefantarterna.

Bland hästdjuren fanns det förut 300 olika arter.

onsdag 6 april 2011

Gamla Uppsala i ny belysning

Det var ett upplyftande seminarium i Uppsala idag, om den nya kunskap som framkommit om Gamla Uppsala. Dagens föreläsare behandlade betydelsen av ortnamnet Upp- och -sala, där Upp- betyder uppströms eller motsvarande sett från den nu försvunna byn Sala mellan stan och Vaksala kyrka, medan -sal betyder 'enkel byggnad, hall' och liknande. Vidare redogjordes för de tidiga kristna inslagen i Gamla Uppsalas närområde, som för dagen utsträcktes till en cirkel med nära en mils radie, där det förutom runstenar med kors på lyftes fram alla de kvadratiska stensättningarna med skelettbegravningar i vilka daterats till perioden eller generationen innan den första kyrkan byggs samt skelettfynden i åkrarna nära gravfältet Högåsen. Dessutom berättades det om alla de många små utgrävningarna som gjorts i anslutning till Gamla Uppsala med fynd av riktigt många långhus från romersk järnålder och framåt, men där vikingatidens och medeltidens lämningar är svårtolkade. Vidare betraktades Adam av Bremens berättelse om kulten i Gamla Uppsala, där man enligt honom samlades vart 9:e år för att blota. Men hur trovärdig är egentligen Adams beskrivning? Ja, detta och mycket mera framkom. Nu ska ju järnvägen dras om förbi Gamla Uppsala, och ett stort forskningsprojekt pågår.

tisdag 5 april 2011

Vitalianernas Gaddaborg

Den ser inte så mycket ut för världen idag, den medeltida fogdeborgen Gaddaborg på Ön i Valbo uppströms Gavleån. Men under 1300-talet skall den en gång varit befäst, gården eller borgen som låg på en udde i Gavleån, och nyttjad av vitalianerna. Det är svårt att tro det idag när man ser den gräsbeväxta, ibland sådda, platta åkern. En eller flera vallgravar kan ha delat av udden så att den blivit mera avskärmad från "fastlandet". Här ska vitalianerna haft en av sina reträttpunkter efter sina sjörövarturer på Östersjön. Borgen försvann under 1400-talets början.

För några år sedan gjordes en mindre arkeologisk undersökning då man grävde ett snitt genom vad som ser ut att vara en vall och vallgrav, men några stora upptäckter blev det inte.

Vall och vallgrav vid Gaddaborg i Valbo.

tisdag 22 mars 2011

Klingsten eller klangsten

Har varit i Forsmark igen och den här gången tog jag mig också tid att strosa lite i Forsmarks engelska park. Det var mycket snö kvar men det gick att gå på skaren. Tog mig fram till klingstenen, som jag trodde kallades klangsten, men jag tror att båda benämningarna är lika rätt.

Läser på skylten intill stenen följande: "Klingstenen ... eller Sångstenen markerad redan på kartan över parken 1802. Stenen är rik på malm vilket gör att stenen ger ifrån sig ett klingande ljud, om man slår an mot den med en mindre sten. Stenen har ibland även kallats Meteorstenen, men enligt tidningen Turisten 1896 lär stenen en gång ha blivit funnen ute i skärgården. Enligt samma källa hade en musikalisk turist någorlunda felfritt lyckats framlocka Gubben Noa ur den hemlighetsfulla stenens inre. Stenens många fördjupningar visar att den nyttjats flitigt under de två hundra åren i parken".

Jag har varit i Forsmark för flera år sedan och provat klangen i stenen, och kan intyga att det är en mäktig malmklang i den.

Klingstenen, Sångstenen eller Meteorstenen i Forsmarks brukspark. Kärt barn har många namn.

måndag 21 mars 2011

Valbos stenålder

Sitter och tittar igenom en del bilder från 2010 och hittade den fina bilden på ett helt mikrospån. Den hittades vid en utgrävning av en stenåldersboplats i kanten av Valsjön i Valbo sensommaren 2010. Uppsala Universitet höll i grävningen som en del i ett större projekt om Nordens pionjärbosättningar. Nu var det bara en liten del av boplatsen som undersöktes, för att få en aning om fyndmaterialets karaktär. En osteolog kommer också att titta på de brända ben som hittades.

Ett mikrospån i arkeologens handflata.

lördag 12 mars 2011

Trädristningar i Segersta

Det finns en plats högt uppe på en ås i Segersta dit jag brukar ta mina elever i alla skogskurser jag gör. Platsen är speciell därför att det varit en gränspunkt som är markerad med en relativt stor hjärtsten i ett gränsröse. Men det mest spännande är de ristningar som finns på de två tallarna som står intill.

Det äldsta läsliga årtalet är 1791 då någon LLS ristat in sina initialer. Skulle kunna gissa att han hette Lars Larsson. Men varför har man återkommit till dessa båda tallar med en generations mellanrum, minst 6 gånger och ristat in nya initialer och nya årtal. Var den här gränspunkten så viktig, att man vid varje generationsskifte återvände för att bekräfta platsen mellan de nya ägarna? Eller vad är betydelsen?

Tyvärr finns det inte så många trädristningar kvar i skogarna. Träd är ju ett förgängligt material och när trädet kanske faller ned, ruttnar så försvinner även ristningen. Jag vill uppmana alla som har sett en trädristning nån annan stans att höra av sig, så att den kan registreras som fornlämning och därmed få ett lagskydd.

Gränsröse med en ståtlig hjärtsten. På tallarna intill finns trädristningar med årtal och initialer.

Den äldsta ristningen är från 1791 "LLS".

Trädristning på det andra trädet visar bl a årtalet 1828.