måndag 29 november 2010

Plundrade kammargravar

I övergången mellan folkvandringstiden och vendeltid ägnade man sig tydligen åt att plundra sina anfäders kammargravar. Detta och mycket annat berättades om på seminariet om förhistoriska begravningsritualer häromdagen. Helena Victor och John Ljungkvist har forskat i frågan om kammargravarna. Många av de kammargravar som anlades i Mälardalen och södra Norrland för en släkting plundrades en eller två generationer senare, kanske av de egna släktingarna. Det man mest var på jakt efter var svärdsklingan, som den döde kanske använt under sin tid som legosoldat eller vakt åt en kejsare i den romerska armén. Många nordbor reste till Romarriket för att ta värvning och tjäna ett antal solidi. Det är under början av 500-talet som man mest bygger kammargravar där den döde läggs på en säng eller fäll och träkammaren inreds som ett hus, med sovdel, köksdel och festdel. Men det är bara en mycket liten del av befolkningen som begravs obrända i en gravkammare och det är ur eliten i samhällskiktet det sker. En av kammargravarna i södra Norrland låg i Norrala socken och grävdes 1961.

Har skrivit ihop en sammanfattande artikel om detta fenomen till Gästriklands Tidning i veckan.


Kopia av Norralamannens kruka, från kammargraven i Borg, Norrala, Hälsingland.

torsdag 25 november 2010

Förhistoriska begravningsritualer

Var på ett seminarium om förhistoriska begravningsritualer häromdagen. Så mycket ny kunskap som kommer fram vid alla arkeologiska undersökningar. Föredragen handlade om dösar och gånggrifter i Skåne och medeltida begravningar i Jämtland, och plundrade kammargravar från folkvandringstiden samt järnåldersdösar i Småland och mycket mera. Kort sagt en salig blandning av förhistoriska gravtyper med nytolkat innehåll och funktion, som tillsammans ger den där intressanta mångfacetterade bilden av att människor förr i tiden var minst lika komplexa i sina handlingar och värderingar som vi är. Vad var kutym? Var var tabu? Inte alltid så lätt att tolka in i utgrävningsresultaten.

Nästa och nästnästa vecka kommer artiklar i Gästriklands Tidning omkring de nya rönen om begravningsritualerna

En av gånggrifterna vid "Ragnvalds kulle", Karleby socken, Västergötland får stå som symbol för temat "förhistoriska begravningsritualer".

måndag 22 november 2010

Pilgrimsled genom Gästrikland

Var på en träff hos Svenska kyrkan i Gävle häromdagen för att diskutera fram ett förslag på en pilgrimsled som kan knyta ihop Hamrångebygden med norra Uppland och tillsammans kom vi 15-talet deltagare fram till att det inte är osannolikt att en av de stora lederna lett över Dalälven vid Ön, Hedesunda, även om en led via Älvkarleby också kan ha funnits. Men det finns så mycket som talar för en västligare sträckning, såsom sägnen om ett pilgrimshärbärge på norra sidan av älven och Munkholmen i Norrbomuren och Tavlan i Överhärde, där det funnits en madonnebild efter vägen under den katolska tiden. Gruppen planerar provgå en sträckning till våren.

Tänk om Staffan, Hälsinglands apostel ändå kunnat berätta var han gick och vad han gjorde...

Staffansstenen i Själstuga, Skog.

fredag 19 november 2010

Rösen på Kusökalv

Ju mer snö det kommer, desto mer längtar man efter barmarkssäsongen. Längtar ut i skärgården mest, ut på öarna med dess originella lämningar och svårtolkade historia. Det enda som är säkert är landhöjningen som pågår och pågår utan att man märker av den, med ca 6,8 mm/år i södra Norrlandskusten. Det blir många meter på 1000 år. Och landhöjningen kan man använda sig av vid relativ datering. En lämning som ligger 5 meter över dagens havsnivå kan inte vara vikingatida o s v.

Alla dessa märkliga ihopburna stenhögar i alla former, gravrösen, plundrade gravar, skjutskåror, tomtningar, sjömärken, stolpfästen... Det är inte helt lätt att alltid lista ut vad de använts till.

Planerar för minst 10 dagars inventeringar ute på ett antal öar i Gästrike- och Hälsingekusten till våren, kanske även neråt Roslagskusten och uppåt Medelpad. Vi får se.

Stenröse på Kusökalv. Är det en plundrad grav eller skjutskåre?

onsdag 17 november 2010

Stockbåtar i Arbrå

Håller på att arbeta ikapp så att alla arkeologiska rapporter kommer att tryckas, de som bara tidigare funnits uppkopierade i ett fåtal pliktexemplar. Stormyran i Arbrå är en av dessa. I myren hittades några delar av en stockbåt tidigare. Men efter att ha tittat på delarna så framgår det ju tydligt att det är delar från två helt olika båtar. Har funderingar på att låta datera dem med dendrokronologi. Vore spännande att se om det kan ha samband med de stenyxfynd som gjordes 1896 och 1927 i den intilliggande byn Tjärnberget.

Stockbåtar hittade i Stormyran i Arbrå.

Onbacken i Bollnäs

Snön har lagt sig som ett tjockt duntäcke över fornlämningarna, så nu är det bara att vänta på att snön ska försvinna, det kan dröja nån vecka eller nära ett halvt år... hoppas på det förstnämnda.

Under den tiden får man sitta och titta på bilder från våren och sommaren, en från Onbacken vilken jag visar här till exempel.

Vintertid är annars en tid då man kan planera sin verksamhet på lite längre sikt, hålla föreläsningar, skriva artiklar, skrifter, häften och böcker samt förverkliga nya idéer inom historiefältet och det bästa av allt krypa ner i ett dammigt arkiv och hitta de där bästa godbitarna som ger lösningar på små men viktiga historiska frågor. Ett arkiv att rekommendera är landsarkivet i Uppsala och folkminnes- och ortnamnsarkivet i samma stad.

Den största gravhögen på Onbacken grävdes ut av
Gustaf Hallström 1923, men redovisningen från utgrävningen
skrevs av Elise Hovanta 1997 i boken "Onbacken i Bollnäs".
Finns att köpa fortfarande.

lördag 13 november 2010

Storjungfrun

Det var ett 50-tal intresserade åhörare på föreläsningen om Storjungfruns historia häromkvällen. Många båtfolk, eftersom det var Kryssarklubbens Eggegrundskrets som bjudit in, men även en del andra som är intresserade av kustens historia.

Nu finns det bara ett fåtal rapporter kvar "Helgön - Stora Jungfrun", men för er som vill ha ett eget ex så kommer det att finnas 200 nytryckta exemplar av rapporten inom 5 dagar. Skriften är på 58 sidor och kostar 150:-


Välkomna med era beställningar (gärna via mail) av den intressanta sammanställningen om Storjungfruns historia!

Solur från Storjungfrun.

tisdag 9 november 2010

Ljus i medeltida gruvan

Idag var en ljussättare på plats nere i den medeltida silvergruvan i Brunn, Hedesunda för att prova ut hur mycket watt som behövs. Föreningen Hedesunda silvergruvor ska göra ett enkelt ljusspel som belyser det 21 meter djupa schaktet så att man kan stå på marken ovanför och titta ner och få en upplevelse av gruvan. Ljussättningen beräknas vara klar inom någon vecka. Sen ska det till en gjuten låg sockel, smidesräcke, galler över hålet samt stenläggning och nedgrävning av vattenledning innan allt är slutfört och kan "invigas". På sikt kanske det även tillkommer ett tak eller en mindre byggnad, liknande en gruvlave.

söndag 7 november 2010

Dykningar vid Djupvik

Nu har ett par dykare varit nere i det kalla vattnet i Söderhamnsfjärden utanför Djupviksudden. Vad de såg var 4 meter breda och nära 4 meter höga pirar och vågbrytare som ligger strax under vattenytan och 30–50 meter utanför stranden. Hela bottnen sydöst om udden är dessutom fylld av sjunktimmer, brädeslappar, stenar och bortkastade pilsnerflaskor. Om stuveriarbetarna drack en pilser var under varje rast (vilket inte är osannolikt) så länge som aktiviteterna med sågning av bräder vid Djupvikssågen pågick från 1872 till 1902, så blir det MÅNGA flaskor, och det är just vad det finns på botten.

Nu ska den marina historien läggas till i ett eget kapitel i rapporten om Djupviksudden inför tryckningen. Rapporten kommer att finnas att köpa för 120:- från den 18 november.


Dykaren Peter kommer upp till ytan och berättar
vad som finns av historia där nere.

onsdag 3 november 2010

St Olofs hamn på Drakön

Arkeologen Leif Grundberg var på Hälsinglands Museum i Hudiksvall och berättade om utgrävningen av den medeltida hamnen på Drakön i Hudiksvalls skärgård. Utgrävningen pågick under 5 år i början av 1970-talet. På terrasskanten av den nu helt uppgrundade hamnbassängen hittades spår efter små byggnader. Vid utgrävningen framkom bitar av rödgods, några små bronsfynd (söljor, beslag och nit), järnföremål och en hel del brända ben från olika däggdjur samt fågel och fisk.

Ett av bronsföremålen (nu ett beslag med nithål) består av en del av ett sönderklippt, med religiöst motiv graverat tvättfat från 1200-talets början. Vid grävningen hittades även tre mynt; en halvörtug från tidigt 1400-tal präglat i Åbo för kung Erik av Pommern och ett mynt från 1320-talet präglat för kung Magnus Eriksson.

I hamnbassängen, som nu är en myr, ligger mycket trävirke kvar, troligen från medeltiden. Och på backen bakom bebyggelsespåren finns en grund efter ett kapell omgärdad av en enkel bogårdsmur.

St. Olofs hamn kan ha tjänat som en bas för den maritima pilgrimsleden, för handelsleden till sjöss, för fjärrfisket, för hamnfogden som tog upp skatt längs kusten eller satt kungens representant här och styrde över fiske och handel. Idéerna om platsen är många.

Arkeologen Leif Grundberg.

Yngre rödgods hittat på Drakön.

Gruva på Gruvberget

Tittade som hastigast på den lilla gruvan som finns på sydöstsluttningen av Gruvberget i Mo. Ett oansenligt gruvhål, 3 x 5 meter stort och högst ett par meter djupt. Intill ligger gråbergsvarp och flera mindre skärpningar. Men man har svårt att tänka sig att det är det här lilla hålet som givit namn åt hela det höga berget med flera toppar. Kanske finns det många ytterligare gruvor på det långa bergsmassivet. Får väl inventera mera en annan gång, kanske ortsbefolkningen har sett nåt någonstans under jakt och bärplockning. För tillfället är det ingen forskning som kan tala om hur länge sedan det är som gruvbrytningen skedde på Gruvberget.

Kan inte låta bli att besöka gruvor när jag har vägarna förbi. Är det det som kallas att bli bergtagen?

Gruvbergets lilla gruva i Mo socken.

Mellan Mo och Rengsjö

På skogen mellan Mo och Rengsjö socknar i södra Hälsingland har man verkligen befäst gränsen med stadiga rösen, som det här, som kan vara uppsatt redan i slutet av 1600-talet. Sockengränsen finns med på den äldsta geometriska kartan från mitten eller sent 1600-tal. Platsen heter på 1700-talet Taskåsen och röset därför "Taskås rå". Det är så intressant att gå i skogen och inventera, upptäcka "nya" saker, dokumentera och så småningom få berätta för historieintresserade i trakten. Återkommer med mera historiaka fakta kring den aktuella trakten i ett senare skede.

"Taskås rå" hette det här sockengränsröset på 1700-talet.