Slutbesiktningar med äventyr

Håller på med slutbesiktningar i ett flerårigt projekt Stigfinnaren ansvarat för. Har varit tillbaka på samma ställen nu för 5–6 gången och på ett ställe vid en mindre körväg slår det aldrig fel; här får man se älg, så även den här gången. En skapligt stor älgtjur på 25 meters håll och jag tittade på varandra en lång stund, innan han bestämde sig för att det var sluttittat, vände till höger och drog.

Om detta är ett vanligt älgbeteende, att stå kvar och stirra i flera minuter, då kan det inte vara nån konst att fälla en älg med ett välriktat skott, målet står ju som en pappmall på en skjutbana. Nu är ju jag ingen jägare, så det kanske är svårare än man tror. I allafall hade jag gott om tid att både könsbestämma villebrådet (stirra tillbaka), ta fram vapnet (kameran), säkra (dra upp dragkedjorna på kamerafodralet,), sikta (avgöra om tjuren skulle stanna kvar), ladda (knäppa på, ställa in och zooma) och skjuta (knäppa ett par bilder), ladda om (zooma ännu mera) och skjuta igen (ta ett par bilder till).

Efter den nära-naturen-upplevelsen var det dags att fortsätta granska forn- och kulturlämningarna igen, närmast i tur ett område med fossil åkermark och husgrunder. De som bodde där på 1700-talet hade nog inte lika tur som jag att få se älg inpå husknuten. 1700-talet är en tid då de stora villebråden var nära nog utjagade i delar av landet.

Älgtjuren och jag tittade på varandra i flera minuter.