Klingsten eller klangsten

Har varit i Forsmark igen och den här gången tog jag mig också tid att strosa lite i Forsmarks engelska park. Det var mycket snö kvar men det gick att gå på skaren. Tog mig fram till klingstenen, som jag trodde kallades klangsten, men jag tror att båda benämningarna är lika rätt.

Läser på skylten intill stenen följande: "Klingstenen ... eller Sångstenen markerad redan på kartan över parken 1802. Stenen är rik på malm vilket gör att stenen ger ifrån sig ett klingande ljud, om man slår an mot den med en mindre sten. Stenen har ibland även kallats Meteorstenen, men enligt tidningen Turisten 1896 lär stenen en gång ha blivit funnen ute i skärgården. Enligt samma källa hade en musikalisk turist någorlunda felfritt lyckats framlocka Gubben Noa ur den hemlighetsfulla stenens inre. Stenens många fördjupningar visar att den nyttjats flitigt under de två hundra åren i parken".

Jag har varit i Forsmark för flera år sedan och provat klangen i stenen, och kan intyga att det är en mäktig malmklang i den.

Klingstenen, Sångstenen eller Meteorstenen i Forsmarks brukspark. Kärt barn har många namn.

Valbos stenålder

Sitter och tittar igenom en del bilder från 2010 och hittade den fina bilden på ett helt mikrospån. Den hittades vid en utgrävning av en stenåldersboplats i kanten av Valsjön i Valbo sensommaren 2010. Uppsala Universitet höll i grävningen som en del i ett större projekt om Nordens pionjärbosättningar. Nu var det bara en liten del av boplatsen som undersöktes, för att få en aning om fyndmaterialets karaktär. En osteolog kommer också att titta på de brända ben som hittades.

Ett mikrospån i arkeologens handflata.

Trädristningar i Segersta

Det finns en plats högt uppe på en ås i Segersta dit jag brukar ta mina elever i alla skogskurser jag gör. Platsen är speciell därför att det varit en gränspunkt som är markerad med en relativt stor hjärtsten i ett gränsröse. Men det mest spännande är de ristningar som finns på de två tallarna som står intill.

Det äldsta läsliga årtalet är 1791 då någon LLS ristat in sina initialer. Skulle kunna gissa att han hette Lars Larsson. Men varför har man återkommit till dessa båda tallar med en generations mellanrum, minst 6 gånger och ristat in nya initialer och nya årtal. Var den här gränspunkten så viktig, att man vid varje generationsskifte återvände för att bekräfta platsen mellan de nya ägarna? Eller vad är betydelsen?

Tyvärr finns det inte så många trädristningar kvar i skogarna. Träd är ju ett förgängligt material och när trädet kanske faller ned, ruttnar så försvinner även ristningen. Jag vill uppmana alla som har sett en trädristning nån annan stans att höra av sig, så att den kan registreras som fornlämning och därmed få ett lagskydd.

Gränsröse med en ståtlig hjärtsten. På tallarna intill finns trädristningar med årtal och initialer.

Den äldsta ristningen är från 1791 "LLS".

Trädristning på det andra trädet visar bl a årtalet 1828.

Kvistabäckens flottled

Skrev igår om hur fantastisk Kvistabäckens flottningslämningar är. Den flera kilometer långa stensatta rännan t ex, där tydligen en skicklig stenhuggare från Halland var med vid bygget. I botten på rännan ligger träkavlar, det huggna stenarnas passform är superb. Och på det sätt rännan ansluter till de många dammarna. För er som inte varit där, ett gott råd, åk dit för att se flottningen in aktion. Och för er som inte har möjlighet att uppleva eventet, så kanske ni vill köpa ett vykort som Stigfinnaren låtit ta fram, och skicka till era vänner. Vykortet kostar 5:-/styck. Maila beställningen till info@stigfinnaren.nu

Så här ser vykortet ut som går att beställa.

Längs flottleden står flottare för att skjuta på stockar.

Ibland är det många som får kämpa för att det inte ska bildas bröten.

Efter att alla stockar passerat brukar det bli en tävling där det gäller att åka på en s k sugga (en mycket liten flotte) så långt som möjligt i rännan.

Flottning i Kvistabäcken

Varje år i slutet av maj brukar det vara en flottardag i Kvistabäcken i Ramsjö när man visar hur bäckflottning går till. Tusental personer söker sig hit för att uppleva eventet när hundratals stockar letar sig fram längs Kvistabäcken och dess dammar och myrar.

1994 blev Kvistabäckens 5 kilometer långa led med 6 regleringsdammar och 3 spardammar, stenränna och nån flottarkoja byggnadsminne. Flottningsleden går från tjärnen Härnälampi i Ytterhogdals socken i Härjedalen till Västersjön i Ramsjö, Hälsingland.

Flottningsleden byggdes 1877–78 när skogsindustrin expanderade och varje liten bäck nyttjades för flottningen. Först var den i trä men byggdes om i början av 1900-talet till stenränna. Längs leden fanns hus, flottarbaracker och gapskjul för flottare och flaggvakter.

1935 var sista året Kvistabäckens flottled användes yrkesmässigt. Men sedan nära 20 år tillbaka i tiden pågår som sagt flottning under en dag i slutet av maj. Väl värt ett besök den dagen!

Stockarna som används för "turistflottningen" återanvänds år efter år och transporteras med lastbil upp till en av de övre dammarna och tippas i vattnet i väntan på den stora flottardagen.

Vid de renoverade dammarna hopas stockarna och de vill till att flottarna skjuter på och får igenom dom snabbt så att det inte blir en bröte.

Stockarna passerar dammarna fint med lite hjälp.

Bollnäs kyrka

Har haft mina funderingar hur man kan komma vidare i frågan om åldern på Bollnäs kyrka och håller på att skriva ihop en sedan tidigare påbörjad projektbeskrivning för detta. Men innan den är klar och jag knutit upp en grupp av forskarkollegor i frågan kan jag inte tala om vad som planeras göras, tyvärr.

Har flera gånger tidigare rotat i kyrkobyggnadshistorik sett ur ett rent byggnadsarkeologiskt perspektiv i nån Hälsinge- och Gästrikekyrka, men stött på motstånd. Förefaller ibland vara såna som absolut inte vill ha ett svar, för då måste man kanske skriva om respektive kyrkas historia, även ur ett konstvetenskapligt perspektiv. Men det är väl genom ny tvärvetenskaplig forskning som man kan komma ett steg längre i jakten på sanningen, och arkeologin har hittills fått stå tillbaka och titta på när man försökt komma södra Norrlands kyrkobyggnadshistoria på spåren. Nu ska det förhoppningsvis bli en ändring på det.

Ber att få återkomma!

Bollnäs kyrka våren 2008.

Odlingsröse vid Ön, Forsmark

Ska ut på en schaktkontroll vid några gravrösen från äldre järnålder och en förundersökning av ett odlingsröse. Platsen tillhör Öns gård och ligger nära Forsmarks kärnkraftsverk.

Gravrösena ligger 15 meter över havet, på en moränplatå som för kanske 2000-2500 år sen var en liten ö längst österut i skärgården. Idag syns det två oregelbundna rösen på platsen, frågan är om det finns flera gravar utan markering ovan mark?

Odlingsröset tillhör kanske uppodlingsfasen när Öns gård övergick från att, enligt traditionen, vara ett fiskartorp under Norrbo by i Valö socken till att bli ett skattenybygge vid 1600-talets mitt. Möjligen finns det en medeltida odling i området. Förundersökningen kan nog ge svar.

Detta är en del av en ägomätningskarta över Öns gård från 1734-36. Det är i kanten av det inhägnade åkergärdet söder om ÖHN som odlingsröset ligger.

Syltbäckens slagplats ska utforskas

Det är bra många år sen nu som det gjordes en minimal metalldetektorundersökning vid brofästena till nya riksväg 80 över Syltbäcken utanför Storvik. Jag var själv med, och vi fick upp ett 70-tal småfynd, mestadels sentida järnskräp som då inte berättade så mycket.

Förra året tittade jag och en slagfältsarkeolog på nytt igenom samlingen av järnskräp för att se om det egentligen fanns nåt där som signalerade medeltida slag. Och det finns det, bland annat en liten stridsyxa, där piken måste stött mot nåt hårt (såsom en hjälmklädd skalle!) eftersom den vikit sig. Det finns ett knappt 10-tal ytterligare fynd som kan vara medeltida.

Här fick jag vatten på min kvarn, och det är absolut värt att arbeta vidare med tesen om att det verkligen stått ett slag vid Syltbäcken. Slaget ska ha stått mellan svenskar och danskar någon gång under medeltiden.

Det finns en hel att berätta om sägner och fakta kring platsen och de fynd som gjorts under århundraden, men det är för långt att skriva ned här.

Vi har sökt pengar till en metalldetektorundersökning, och hittills fått ihop 25 % av planerad budget. Därför planeras en begränsad undersökning att ske i år 2011, om Länsstyrelsen ger sitt tillstånd förstås.

Men först måste den myckna snön smälta och vårfloden sjunka undan, så det kan nog dröja till en bit in i försommaren innan någonting sker. Jag lovar att låta er läsare veta när det kan bli dags.

Liten stridsyxa från slaget vid Syltbäcken.

Vid Syltbäcken står en minnessten efter slaget.