Uppragsarkeologiutredningen... och eremitage

Har inte läst alla remissvar som inkommit till Kulturdepartementet, men kan hittills konstatera att promemorian om ökad konkurrens inom uppdragsarkeologin har förtydligat att landets arkeologer och såna som har anknytning till arkeologin finns i två läger i sakfrågan. Och det ser väl ut ungefär som man kunnat förvänta sig, den privata sidan är för en förändring, den offentliga emot. Är förvånad över några av svaren från länsstyrelser, där man menar att fåmansföretag inte har inom uppdragsarkeologin att göra överhuvudtaget... Att man skulle tappa kontakten med forskningsfronten genom att inte ha några kollegor att diskutera arkeologi med på fikarasterna et c. Jag har varit i det läget också, som anställd med fikaraster menar jag, och inte pratades det så mycket arkeologi sinsemellan och inte med kollegor utanför den egna regionen heller.

Jag menar att det är upp till var och en, delägare/anställda i fåmansföretag m fl att se till att man håller sig ajour med vad som händer i branschen. Jag är mera aktiv nu i kontakten med kollegor runt om i landet och Norden än jag var som anställd. Deltar betydligt mera i debatter, disputationer, seminarier, konferenser, möten, träffar och åker runt för att ta del av forskningsbitarna nu än jag gjorde som anställd. Har betydligt fler diskussionsparners nu än jag hade som anställd, träffar betydligt fler arkeologer även från andra länder nu än jag gjorde som anställd. Det är som sagt upp till var och en om, och hur, man skapar sina kontaktnät, men ATT det går att fylla upp sitt behov och sin skyldighet att hålla sig ajour med vad som händer inom arkeologin i omvärlden, det råder det inget som helst tvivel om.

Bland ickearkeologiutövande remissvaren hittade jag ett som jag tycker är värt att läsa, det är från riksorganisationen Företagarna. Det svaret hittar ni på: http://regeringen.se/sb/d/14786/a/168258

Jag återkommer för att ge fler tips om andra intressanta remissvar. Men nu fortsätter förberedelserna inför söndagens föreläsning om 1700-talsträdgårdar. En bild från föresläsningen kanske kan lätta upp detta inlägg.

Eremitage eller grotta i engelska parken vid Björnarbo gård i Jumkil strax utanför Uppsala. Ett eremitage var en stående inslag i en engelsk park. Här kunde en anställd dräng få klä ut sig och spela eremit när herrgårdsfolket spatserade i parken. Det är inte utan att man själv skulle vilja ha en herrgård och en engelsk park med kurande eremiter...