Storsjöskatten

Året är 1650 och en liten båt med tre betrodda män från Österfärnebo färdas över Storsjöns vatten. Båten är lastad med tunnor med kopparmynt för Österfärnebo och Årsunda socknars skatteintäkter för detta år, och ska via båtvägen föras till Forsbacka. Härifrån planerades vidare färd med häst och vagn till Gävle slott, för omräkning och avprickning och sen vidare till Drottning Kristinas skattmästare i Stockholm. Men ödet ville annorlunda, vågorna gick höga och båten med de tre männen kapsejsar, går på en sten och sjunker. Männen dör. Nu började letandet efter skatten. En del hämtades troligen upp omedelbart, men det mesta blev kvar på botten.

Det skulle sen dröja ända till 1889 innan en kapten med en båtshake slumpmässigt lyckades spetsa ett trästycke med fastärgade mynt på. Och så var skattjakten igång igen. En hel del mynt plockades upp även då. Men inte allt.

På 1980-90-talet blev det nytt liv i skattjakten. Efter nära 20 års arkivforskning och många timmars dykningar hittade Sandvikenbon Sven-Olof Zackrisson ännu en del av den förlorade skatten, nära nog på årsdagen av förlisningen 1650.

Hela historien är häpnadsväckande och för spännande för att låta bli att berättas i sin helhet. Och nu har Zachrisson lovat att skriva ihop hela historien om Storsjöskatten. Knights Förlag har lovat ge ut skriften, kanske blir det redan under 2011. Vi lovar återkomma med rapporteringar hur författar- och förlagsarbetet fortskrider.

Storsjön med de trixiga grunden i vårvintersol 2010. Här sjönk skatten 1650.