Dykningar vid Djupvik

Nu har ett par dykare varit nere i det kalla vattnet i Söderhamnsfjärden utanför Djupviksudden. Vad de såg var 4 meter breda och nära 4 meter höga pirar och vågbrytare som ligger strax under vattenytan och 30–50 meter utanför stranden. Hela bottnen sydöst om udden är dessutom fylld av sjunktimmer, brädeslappar, stenar och bortkastade pilsnerflaskor. Om stuveriarbetarna drack en pilser var under varje rast (vilket inte är osannolikt) så länge som aktiviteterna med sågning av bräder vid Djupvikssågen pågick från 1872 till 1902, så blir det MÅNGA flaskor, och det är just vad det finns på botten.

Nu ska den marina historien läggas till i ett eget kapitel i rapporten om Djupviksudden inför tryckningen. Rapporten kommer att finnas att köpa för 120:- från den 18 november.

Dykaren Peter kommer upp till ytan och berättar
vad som finns av historia där nere.

St Olofs hamn på Drakön

Arkeologen Leif Grundberg var på Hälsinglands Museum i Hudiksvall och berättade om utgrävningen av den medeltida hamnen på Drakön i Hudiksvalls skärgård. Utgrävningen pågick under 5 år i början av 1970-talet. På terrasskanten av den nu helt uppgrundade hamnbassängen hittades spår efter små byggnader. Vid utgrävningen framkom bitar av rödgods, några små bronsfynd (söljor, beslag och nit), järnföremål och en hel del brända ben från olika däggdjur samt fågel och fisk.

Ett av bronsföremålen (nu ett beslag med nithål) består av en del av ett sönderklippt, med religiöst motiv graverat tvättfat från 1200-talets början. Vid grävningen hittades även tre mynt; en halvörtug från tidigt 1400-tal präglat i Åbo för kung Erik av Pommern och ett mynt från 1320-talet präglat för kung Magnus Eriksson.

I hamnbassängen, som nu är en myr, ligger mycket trävirke kvar, troligen från medeltiden. Och på backen bakom bebyggelsespåren finns en grund efter ett kapell omgärdad av en enkel bogårdsmur.

St. Olofs hamn kan ha tjänat som en bas för den maritima pilgrimsleden, för handelsleden till sjöss, för fjärrfisket, för hamnfogden som tog upp skatt längs kusten eller satt kungens representant här och styrde över fiske och handel. Idéerna om platsen är många.

Arkeologen Leif Grundberg.

Yngre rödgods hittat på Drakön.

Gruva på Gruvberget

Tittade som hastigast på den lilla gruvan som finns på sydöstsluttningen av Gruvberget i Mo. Ett oansenligt gruvhål, 3 x 5 meter stort och högst ett par meter djupt. Intill ligger gråbergsvarp och flera mindre skärpningar. Men man har svårt att tänka sig att det är det här lilla hålet som givit namn åt hela det höga berget med flera toppar. Kanske finns det många ytterligare gruvor på det långa bergsmassivet. Får väl inventera mera en annan gång, kanske ortsbefolkningen har sett nåt någonstans under jakt och bärplockning. För tillfället är det ingen forskning som kan tala om hur länge sedan det är som gruvbrytningen skedde på Gruvberget.

Kan inte låta bli att besöka gruvor när jag har vägarna förbi. Är det det som kallas att bli bergtagen?

Gruvbergets lilla gruva i Mo socken.

Mellan Mo och Rengsjö

På skogen mellan Mo och Rengsjö socknar i södra Hälsingland har man verkligen befäst gränsen med stadiga rösen, som det här, som kan vara uppsatt redan i slutet av 1600-talet. Sockengränsen finns med på den äldsta geometriska kartan från mitten eller sent 1600-tal. Platsen heter på 1700-talet Taskåsen och röset därför "Taskås rå". Det är så intressant att gå i skogen och inventera, upptäcka "nya" saker, dokumentera och så småningom få berätta för historieintresserade i trakten. Återkommer med mera historiaka fakta kring den aktuella trakten i ett senare skede.

"Taskås rå" hette det här sockengränsröset på 1700-talet.

Gränsrösen

Håller på att titta igenom gamla kartor med beskrivningar inför ett vindkraftsuppdrag Stigfinnaren ska ut på i södra Hälsingland. Stötte på en märklig sak i rösebeskrivningen i en storskifteskarta: "hjertestenen ... i en rundlig stenrösa med Kohl, ben och tegel omskolad". Någon som hört talas om att man lagt kol, ben och tegel i ett gränsröse vid mitten av 1700-talet? Är det något magiskt bakom en sådan handling, för vare sig kol eller ben kan väl vara för hållfasthetens skull?

Ett gränsröse från 1700-talet på skogen, dock inte det ovan
beskrivna med kol, ben och tegel omskolat, utan ett helt annat
i ett helt annat vindkraftsuppdrag i ett helt annat landskap.

Gravar och gropar i Norrala

En helgdag i klapperstensfälten i Norrala. Intresserade boende i närheten av Sketteneåsen har under sina vandringar i skogen hittat en del "skumma" lämningar som de ville visa upp och Stigfinnaren hade vägarna förbi under lördagen och passade på att ta en titt. En av fornlämningarna, ett röse, var känt sen tidigare. De nyfunna bestod av ytterligare rösen samt flera områden med s k gropar i klapper. Sketteneåsen når ca 78 meter över havet och består till delar av klapperstensfält.
Intressanta lämningar att nyanmäla.

Skogsturen bestod även av klättring upp i ett utsiktstorn som står på åsen, där man har utsikt över en del av havet bort mot Skärså och Långvind, och fika naturligtvis. Aldrig smakar väl varm choklad, ostsmörgåsar samt grillad korv med bröd så bra som ute i skogen.

Ett nyfunnet gravröse på Sketteneåsen.

Vindkraft i oktoberkylan

Är ute och inventerar en ny vindkraftspark. Idag var jättevackert väder, hög höstluft, lätt vind, solsken, men uj så kallt om händer och fötter. Det går ju inte så bra att skriva med vantar, och när man hittar nya forn- och kulturlämningar så måste man ju fotodokumentera och anteckna m m. Svårt att få värme i händerna under hela dagen. Intressanta fynd dock, som jag ber att få återkomma om senare.

Bergslagsbanan och Ornäs

Stigfinnaren jobbar just nu bland annat tillsammans med Ramböll på Bergslagsbanan mellan Gävle och Ludvika. Var ute i veckan och tittade på kulturmiljöer mellan Falun och Borlänge. Ett måste-besök är naturligtvis Ornäs med det berömda loftet. Byggnaden är dendrokronologiskt daterad till 1503-04 och KAN ha stått där när Gustav Vasa lär ska ha varit i trakten och krupit ut genom ett dass för att komma undan.

Ornäsloftet i oktobersolen.

Jämtland och Frösön

Mittnordiska arkeologidagar i Östersund bjöd på MYCKET ny information och kunskap från såväl Norge och Finland som från Sverige (Norrland). Nya rön om storhögar och stormannagårdar i Tröndelag under vikingatiden, nytt om Finlands centrala inlands historia under medeltiden samt naturligtvis från Sveriges vikingatid och medeltid. Dagarna innehöll även en exkursion runt Frösön, där runstenen visades upp, liksom Frösö kyrka som kan ha fungerat som en kultplats redan under järnåldern, eftersom man vid utgrävningar under kyrkans kor funnit roten av ett stort träd runt vilket det fanns mycket ben från björn. Offer? På kyrkogården ligger även ett par gravhögar. Lika intressant var Undromsskogen med den välbevarade järnåldersgården innehållande gravar, husgrund och odlingsrösen.


Frösö runsten


Järnåldersgravar på Frösö kyrkogård

Falun med omnejd

Det är så mycket intressant som händer inom kulturmiljön och det finns så lite tid över att skriva för er läsare. Lovar bättring och tätare info på bloggen!

Jernkontorets Bergshistoriska utskott hade förlagt sitt höstmöte i år till Falu gruva, eller "Gamla mormor" som gruvan kallas. Ett digert program med föreläsare presenterade Nationalatlasen om Bergsbruket, järnet under tidig medeltid, Falu gruvas historia, om arkeologin runt Kopparberget m m. Efter föreläsningsdagen skedde en rundtur till olika byggnader inom gruvområdet, hjuhus och lave bl a. Vidare en superintressant stadsvandring genom stadsdelen Elsborg som byggdes full av små stugor för gruvarbetare i början av 1600-talet, av vilka en hel del återstår.

Dag 2 ägnades åt ett besök nere i gruvan, lika intressant varje gång. Det nya var väl en kort redovisning av vad de nytagna dendroproverna på trävirket där nere visar. Det var bl a ett dass som jag tror daterats till 1600-tal, och en omvänd kronologi på en jättebastant timmer- och stenstötta, där de yngsta proverna/stockarna ligger längst ned. Förklara det den som kan!

Resten av dagen skedde en bussrundtur i närområdet med de många fina bergmästargårdarna, såsom Gamla Staberg och Sveden. Vid Sveden ligger Carl von Linnés bröllopsstuga med de fina väggmålningarna.


Spelhus med jättelikt vattenhul vid Falu gruva.