fredag 31 december 2010

Vind i seglen

Stigfinnaren Arkeologi och Knights Förlag önskar alla läsare ett Gott Nytt År och hoppas att ni, liksom vi, får mycket vind i seglen under 2011.

Så här i slutet av året kan vi sammanfatta att 2010 har varit ett bra år för både arkeologin inom Stigfinnaren Arkeologi och kulturhistoria consulting, och bokförsäljningen inom Knights Förlag. Målet för de båda företagen för 2011 är vardera en 25 %-ig tillväxt, inte en orimlig siffra med tanke på att vi nu bland annat planerar "gå ombord och fara utomlands". Vad det gäller kommer att uppdagas under början av 2011. Fortsätt följa bloggen och se Stigfinnarens fortsatta spår i upptäckten av Nordens, och världens, historia!

Briggen Gerda under Marinfestivalen i Gävle 2009.

tisdag 28 december 2010

Egtved i Danmark

Snöeländet bara fortsätter här i södra Norrland. Idag har det dock varit uppehåll från det som kommer ner från himlen, men då har det varit fullt upp med att få ned det som lagt sig i tjocka drivor på taken.

Som kontrast mot det vackra vintervita vyerna vill jag visa nån bild från det soliga Danmark. För arkeologer är Egtvedkvinnan väl känd som en av bronsålderns berömda gravar. Kan berätta att hon hittades begravd i en urholkad ekstock som lagts i den stora gravhögen på bilden. Den grävdes ut 1921. Kvinnan i 20-årsåldern, insvept i en kohud, var klädd i en tröja med trekvartsärm och en kort kjol gjord av snören som satts ihop i midjan. På magen fanns en rikt ornamenterad bältesplatta av brons och i en ask intill henne fanns en bronssyl och ett hårnät.

I anslutning till Egtvedskvinnans storhög finns en utställning i ett ständigt öppet friluftsmuseum, där man berättar om utgrävningen och om senare gjorda analyser och slutsatser.

Storhögen i Egtved, Danmark.

lördag 25 december 2010

Vikingahus i Orbaden

I mitten av 1990-talet lät Vallsta bygderåd bygga upp en kopia av en stor vikingahall. Den ligger vackert på kanten vid Orbadens norra udde med vy över Orsjön, som är en del av Ljusnan. Här har varit vikingamarknad vid något tillfälle. Det är en magnifik byggnad och utanför dörren vaktar en drake. Vem är träsnidaren?

I Orbaden finns för övrigt även en del stenålderslämningar och en hel del platser för järnframställning längs Ljusnans stränder. Man kan förstå att stenålderns människor bosatte sig åtminstone periodvis vid älvstranden här, för det är gudabenådat vackert.

Orhall är en rekonstruerad vikingatida hall.

Utanför dörren till Orhall vaktar en drake.

onsdag 22 december 2010

Hällristningar

Får väl avbryta mig och er i allt julstök, och göra ett blogginlägg mitt emellan skinkkokningen och gardinbytet. Kan vara skönt att tänka på nåt annat är julens bestyr.

Kan jag få lov att fresta med en del bilder från hällristningarna vid Himmelstalund utanför Norrköping? Jag är ingen expert på hällkonst, och bildtolkningarna är minst lika många som betraktarna. Ni läsare kan ju fundera ut vad dessa exempel på bilder visar? Nog tycker jag att den ena ser ut som en korsfäst man. Och en annan av bildsviterna heter nåt i stil med "svinaherden". Och på den tredje är det några av det totala 25-talet björnspår. Det finns nära ett 60-tal ristningsytor här med mer än 1600 figurer på hällarna här vid Himmelstalund, och området är Nordeuropas figurrikaste ristningslokal. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi.

Visst ser det ut som en korsfäst man?

Herden med svinahjorden.

Björnspår.

lördag 18 december 2010

Gruvberget i Segersta

Jag har verkligen blivit bergtagen. Kan inte få nog av att studera platser med historiska gruvor, och eftersom snön ligger tjock så får jag nöja mig med att studera bilderna på de gruvor jag besökt. Många gruvor har jag sett betydligt fler än ett par gånger, som den här gruvan på Gruvberget i Segersta. Nu åker jag ju inte dit bara ändå, utan på mina s k skogskurser, där maskinförare ska lära sig ta hänsyn till fornlämningar i skogen, brukar ett av målen vara gruvan på Gruvberget.

Man har tydligen följt en åder in i berget en bit, och det ofyndiga gråberget har man kastat ut utanför berget. Följer man en stig uppåt bergstoppen så ligger det flera provbrott s k skärpningar på flera ställen. När man bröt malm på Gruvberget är jag osäker på, men jag tror det är före 1800-talet i alla fall.

Gruvan på Gruvberget i Segersta.

torsdag 16 december 2010

Mo gamla kyrka

I Mo socken i södra Hälsingland finns både en gammal kyrka och en ny. Nu är det inte så mycket kvar av den gamla kyrkan, närmare bestämt bara grundstenar, en del gravhällar och en bogårdsmur med en vacker grind som hyllar Oskar I 1854. Vem gjorde smidesgrinden? Måste varit en duktig smed.

Nya kyrkan ligger på ett helt annat ställe i socknen, på den ås som leder genom trakten. I närheten av nya kyrkan låg tidigare Flors linnemanufaktur. Det är en plats med riktigt mycket spännande historia. Försökte för nåt år sedan få pengar för att forska vidare om vad som döljer sig i marken, bl a genom markradar, men tyvärr fick vi inga pengar då. Men vi ger inte upp, även om det kommit en del andra projekt emellan.

Smidesgrinden vid Mo gamla kyrka.

tisdag 14 december 2010

Hällmålning vid Letssjön

Ser ni vad det föreställer, den tydligaste av hällbilderna på Skinnlippstenen vid Letssjön? En dansande gubbe kallar jag det för. Sen finns det några älgbilder också, men de är ju så svåra att åskådliggöra på bild. Gör ett försök i alla fall. Älgen på bilden står med huvudet till vänster och rumpan till höger, såsom de flesta djurbilder är målade.

Det har ju gått ett antal år sedan nu som man först upptäckte att det fanns hällmålningar på det stora stenblocket. Har varit dit ett antal gånger i olika temperaturer, väderlekar, lufttryck och årstider, men det är inte lätt att se de andra 10-talet bilder som lär ska finnas på blocket.

Stigfinnaren har låtit göra ett vykort av människofiguren. Om ni är intresserade att köpa kortet (5:-/styck), maila er beställning till info@stigfinnaren.nu

Dansande gubbe.

Älgfigur med nosen åt vänster.

måndag 13 december 2010

Avrättningsplats vid Trekanten

Man kan hitta så mycket intressant på historiska kartor. Det är några år sen som jag först upptäckte den här 1800-tals-kartan, där lantmätaren så noggrannt skrivit ut var avrättningsplatsen i Trekanten ligger. Och med hjälp av kartan kunde vi utan problem hitta rätt plats. I marken låg i spåren efter skogsmaskinerna dessutom en del brända ben, kanske människoben, ingen har tittat närmare på dem. Avrättningsplatsen kan ha använts för såväl Årsunda som Österfärnebo och Torsåker.

Sägnerna säger att flera som passerat platsen på väg 272 känt en stark skogslukt inne i bilen, en del har sett en mörkklädd person stå och lifta efter vägen, och stannar man inte för att plocka upp denne så kommer den in i bilen ändå, när man tittar i backspegeln så sitter personen i baksätet. En annan har berättat att man plockat upp liftaren en bit bort från avrättningsplatsen, denne säger ingenting och helt plötsligt när man passerar platsen är personen borta, utan att man stannat och släppt av denne.

Avrättningsplatsen vid Trekanten vid väg 272 mellan Årsunda och Österfärnebo på en 1800-talskarta.

lördag 11 december 2010

Limgruvan i Solberga

Nyss hemkommen från en perfekt julig marknad i Gysinge bruk, som vanligt trevliga historieintresserade människor i massor, pratar mig hes om historiska platser och fenomen och lovade Christer i Gysinge att följa med på en titt i skogen på några märkliga lämningar han sett nära Dalälven till våren. Det är vackert med all snö, men jag längtar tills den försvinner och man kan se spännande saker på marken.

Under tiden drömmer man om platser som kanske borde besökas till våren, såsom "Limgruvan i Solberga", Torsåker, som en karta från 1839 benämner den. Lim är ju inte klister, utan ett annat ord för kalk. Så någon gång i början av 1800-talet bröt man kalk på Solbergas norra skogar. Hur långt tillbaka gruvbrytningen skett här, och hur länge man hållit på vet jag inte just nu. Har inte forskat ytterligare i frågan.

Lim Grufvan i Solberga på karta 1839.

onsdag 8 december 2010

Skogberget i Rengsjö

Visst är Hälsingland vackert, som den här vyn från Skogbergets topp på 309,5 meters höjd, med utsikt över Rengsjödalen. Det finns geologer som menar att Ljusnan en gång runnit i den här dalgången, men att den ändrat lopp. Mitt i dalgången ligger Bullerberget runt vars fot ett stort antal stenyxor hittats, kanske 8000 år gamla. Stigfinnaren håller för närvarande på med en vindkraftsutredning och är därför rätt bra påläst i trakten. Skogberget förresten hette tidigare Taskåsen. Kanske lät det som ett mindre trevligt namn i lantmätarens öron, så det ändrades till det intetsägande Skogberget nån gång före 1700-talet.

Utsikt över Rengsjödalen från Skogberget.

tisdag 7 december 2010

Fira Finland


Den 6 december firas Finlands självständighetsdag. Jag borde fira den också, eftersom jag räknas som andra generationens invandrare, från Finland alltså. Men personligt lite känsligt ämne, eftersom jag blivit mobbad för mitt finska ursprung både under barn- och ungdomsåldern och som vuxen. Det var ett antal år sedan som det hände, undrar om de kommer ihåg det lika bra som jag? Mitt porträtt på en anslagstavla ihopklistrat med en liten notis om nåt negativt om Finland...

Nu står jag i allafall för mitt ursprung och väljer jag att hylla Finland, ett av mina hemland!

Det känns som om jag har flera hemländer, urspunget i Finland, född i Sverige, har jobbat och trivts bra i Norge och saknar det fantastiska Island ständigt
.

En av släktgrenarna har tagit fram ett eget släktvapen och Finlands riksheraldiker har godkänt det. Släkten heter Laakkonen och symboliken i vapnet följande: det silvriga L:et står för Laakkonen och Ladoga, vid vars strand släkten härstammar. Varje ax står för de fyra jordbruksbyarna Rukola, Mikli, Miinala och Juoksjärvi, varifrån ursprunget stammar.

Elise Hovanta, stolt medborgare i flera av Nordens länder

Laakkonens släktvapen.

måndag 6 december 2010

Storsjöskatten

Året är 1650 och en liten båt med tre betrodda män från Österfärnebo färdas över Storsjöns vatten. Båten är lastad med tunnor med kopparmynt för Österfärnebo och Årsunda socknars skatteintäkter för detta år, och ska via båtvägen föras till Forsbacka. Härifrån planerades vidare färd med häst och vagn till Gävle slott, för omräkning och avprickning och sen vidare till Drottning Kristinas skattmästare i Stockholm. Men ödet ville annorlunda, vågorna gick höga och båten med de tre männen kapsejsar, går på en sten och sjunker. Männen dör. Nu började letandet efter skatten. En del hämtades troligen upp omedelbart, men det mesta blev kvar på botten.

Det skulle sen dröja ända till 1889 innan en kapten med en båtshake slumpmässigt lyckades spetsa ett trästycke med fastärgade mynt på. Och så var skattjakten igång igen. En hel del mynt plockades upp även då. Men inte allt.

På 1980-90-talet blev det nytt liv i skattjakten. Efter nära 20 års arkivforskning och många timmars dykningar hittade Sandvikenbon Sven-Olof Zackrisson ännu en del av den förlorade skatten, nära nog på årsdagen av förlisningen 1650.

Hela historien är häpnadsväckande och för spännande för att låta bli att berättas i sin helhet. Och nu har Zachrisson lovat att skriva ihop hela historien om Storsjöskatten. Knights Förlag har lovat ge ut skriften, kanske blir det redan under 2011. Vi lovar återkomma med rapporteringar hur författar- och förlagsarbetet fortskrider.

Storsjön med de trixiga grunden i vårvintersol 2010. Här sjönk skatten 1650.

söndag 5 december 2010

Superfin julmarknad i Axmar

Dagens julmarknad i Axmar hytta var kanonfin, trevligt folk, bra uppslutning av både besökare och säljare, och så mycket fina saker av god hantverkskvalitet. Stigfinnaren och Knights Förlag sålde historiska böcker och skrifter med god åtgång. Träffade också riktigt djupt och innerligt historieintresserade personer från trakten, som kanske vill vara med på nån skogsvandring och visning av fornlämningar till våren. Det som glädjer mest är att de är av en lite yngre årgång. Annars är det tyvärr också så att många äldre personer som Stigfinnaren har träffat under drygt 20 år, nu har fallit av pinn.

Axmar hyttruin i sommarsolen, helt annorlunda idag, med 7° kallt och mycket snö.

fredag 3 december 2010

Historiska trädgårdar

För något år sedan arbetade Stigfinnaren intensivt med en förstudie för att se möjligheterna att eventuellt återskapa Olof Fredrik Rudbecks barockträdgård på Ön i Hedesunda. Historiken med trädgården och herrgården lyckades vi återskapa bland annat genom att studera bevarad bokföring för Söderfors bruk, ett bruk omkring år 1800 köpte upp Rudbecks hela fastighet. Rudbeck själv (sonson till den mest berömde Rudbeck) med familj bodde från och till på Ön under drygt 30 år från 1750 och framåt. Nåt slags obestånd gjorde att man sålde och flyttade därifrån. Under tiden på Ön hade man anställda trädgårdsmästare som skötte den uppbyggda barockträdgården, av vilket inget alls finns kvar idag förutom möjligen ett päronträd. Under projekttiden åkte vi runt för att studera andra restaurerade och rekonstruerade barockträdgårdar i södar Norrland och Mälardalen. En av dessa finns i Forsmark i Uppland. Väl värt ett besök till sommaren!

Hela historiken om trädgården på Ön finns i en rapport "Rudbecks herrgårdsträdgård på Ön".


Forsmarks herrgård speglar sig i dammen.