Rapporter i massor

Har skrivit på massor av arkeologiska rapporter, är nu uppe på nr 39 i min skriftserie, och allt fler söker och finner fram till mina skrifter, vilket ju är roligt. En del av meningen med arkeologi är ju att många ska lära sig mera om vår förhistoria och historia. Där fyller rapporterna en viktig funktion. Idag t ex kommer jag att posta inte mindre än 14 stycken rapporter samt 1 bok till historieintresserade runt om i landet!
Kan därmed också tala om att mitt senaste alster finns tryckt och går att beställa. Den heter Sandviksudden och kostar 60 kr/styck + porto. Sandviksudden är ett av områdena vid Söderhamnsfjärden och har en bakgrund som anknyter till traktens sågverks- och varvsaktiviteter.
Eftersom skrivandet av rapporter tagit all tid, så har mycket annat fått stå tillbaka, såsom bloggen som ni läsare kanske märkt. Det blir så ibland.

Medeltida härbre i Österfärnebo

Ser att byggnadsantikvarierna i Gävle skriver i sin blogg om ett källarhärbre från Österfärnebo och jag vill bara lämna några ytterligare kompletterande kommentarer till detta.

Dateringen av härbret, som visade att timret fällts vintern 1543-44, skedde redan 1991 och jag var en av de som var med och hittade härbret efter intensivt letande i arkiv och åkande runt i landskapen på tips vi fått. Gissa om man blir glad när det visar sig att byggnader står kvar och är i skapligt skick efter nära 500 år. Och gissa om man blir superglad åt att få bekräftelse på en misstänkt byggnads höga ålder, när man får bevisen av dendrokronologen att så är fallet.

Den omnämnda byggnaden har inte bara en utan fyra olika märkningar, varav tre på insidan. Detta kan ju innebära att byggnaden plockats ned och kanske även flyttats fyra gånger. Varifrån den ursprungligen kommer är därmed oklart.

Ser av mina anteckningar att jag noterat att takåsarna var något dåliga men att taksparrarna var i bra skick. Det kan vara så att både åsar och sparrar är ursprungliga och följt med byggnaden. Tyvärr har vi alldeles för få dateringar gjorda av åsar och sparrar för att kunna säga om detta är ett allmänt faktum. Kanske framtida dateringar kan komma att visa detta.

Efter den första stora inventeringsomgången 1991-92, där vi hittade och daterade ett 50-tal medeltida byggnader i både Gästrikland och Hälsingland, har jag varit ute på årsvisa mindre inventeringar och tips för att leta upp ytterligare gamla byggnader, och de finns fortfarande kvar där ute att upptäcka. Årligen hittar jag nya medeltida byggnader.

Slå mig en signal om ni tror er veta att ni har eller har sett en misstänkt riktig gammal byggnad!

Konstig sak

God fortsättning alla läsare och lösare!
Har en fråga som ni gärna får fundera på; vad är det för sak som syns på bilderna? Den är ca 23 cm "lång", hjulen är 9,5 cm i diameter, handsmidd och gjord av 2 mm tjock järnplåt. Båda hjulen går att snurra. Den är inte förhistorisk. Grejen är hittad bland annat skrot i en gård i Hedesunda.
Hör av er om ni tror er veta vad det är.

Båtar på hällristningar

Har just skrivit en till artikel till Gästriklands Tidning, en som kommer ut på fredag den 22 december, och som handlar om huruvida det finns master och segel på hällristningsskepp, och om man kan jämföra skeppssättningars olika formelement med de skepp som finns avbildade på hällristningar. Nu är det inte mina hypoteser som omskrivs, utan Li Winters och Joakim Wehlins, såsom jag uppfattade dem på ett seminarium häromveckan. Om ni är intresserade av mera fakta, läs Gästriklands Tidning nu på fredag.

Har detta hällristningsskepp mast och styråra? Ristningen finns på Himmelstalunds hällristningsområde utanför Norrköping.

Runsten med knutrunor

Det börjar lätta med måstearbeten, har två stora rapporter kvar som ska layoutas och tryckas, samt ett par mindre, men sen har jag s a s "rent bord". Så nu kanske jag äntligen kan gå över till att serva mina läsare med lite intressanta bilder, ny information, spännande platser och lite boktips också.

Snarast möjligt ska jag ta tag i ett bokmanus och bilder till en bok om segelfartyg från Gävle. Den skulle ha kommit ut redan, men med tanke på den bokflod med lokalhistoria som redan forsat fram över Gävle i höst, så känns det bara bra att vänta. De böcker som redan kommit ut är en bok om Gävle under 1900-talets första hälft, en om gamla bilder över olika delar av Gävle kommun, en bok om Furuviksbarnen och en om gamla järnvägen Sala-Gävle.

Har nyss hjälpt en kvinna som ska skriva en B-uppsats med text och bild på runstenen i Ovansjö kyrka, den med knutrunorna på. Run-Janne har skrivit om den en hel del i "Gästriklands runinskrifter". Den sitter nu inmurad i vapenhusväggen i Ovansjö kyrka. Men den har troligen inte alltid suttit där. År 1600 berättar Johannes Bureus att han sett stenen mellan ån och prästgården, och i rannsakningarna från 1667 sägs att stenen fanns i eller vid prästgården. Tydligen kan den ha flyttats. Sen 1726 finns den på Ovansjö kyrkogård. Samtidigt omtalas ibland att det funnits två olika runstenar. 1963 fick stenen sin plats där den finns idag.

Texten lyder i nusvenska: Roald och Udd läto resa stenen efter Ärnmund ... Gud hjälpe anden.

Kolarkoja i Arbrå

Ser att det nästan gått en månad sedan jag skrev senast, igen. Men det har varit så mycket fältarbeten så jag har knappt hunnit andas emellan alla turer, och bara varit hem för att packa ned lite nya kläder i väskan för att sen åka iväg igen. Har varit kring-kring i en zon med nära 60 mils diameter, från Ångermanland i norr till Närke i söder, från öar ute i havet i öster till gränstrakterna mot Härjedalen i väster, från 0 meter över havet till 430 meters höjder, från kalaste bergsmassiv till tätaste granplanteringar. Dessemellan har jag lyckats klämma in i bara farten några seminarier, gjort ett par annonstidningar, varit på forskarträffar, skrivit några populärvetenskapliga artiklar, anmält skadade fornlämningar, hållit invigningstal och diskuterat järnåldersutställning samt arbetat lite på ett bokmanus. Och på den personliga sidan: varit på en nära väns begravning och hållit ett begravningstal, firat en 80-åring och lyckats bli lagledare åt ett ishockeylag! Varierande kort sagt.

Men nu när kylan börjar bita sig kvar både dag och natt, så är det dags att komma in på kontoret på heltid. Dock är det förmodligen ett par dagars fältarbeten kvar i grusgropar och på fornborgar. Förhoppningsvis dröjer snön ytterligare ett tag.

Liksom fältarbetena varierat, har även nypåträffade fornlämningar varierat. Här är en rest efter en kolarkoja jag hittade på ett berg i Arbrå. Tänk att flera stenar som utgjort rökgången från kojans eldstad fortfarande balanserar.

Arkeologisk högsäsong innan vintern

Har haft sjukt mycket att göra, så jag ser att jag inte skrivit något på min blogg på nära en hel månad... Har haft 10 parallella saker att göra, 10 projekt som kräver kreativa tankar, och som alla ska vara klara nästan samtidigt. Dygnen och dagarna ute i fält och inne vid datorn har gått i varandra i ett enda helt fälttramp- och en enda ord-ramsa. Håller på med vindkraftsutredning, järnvägsutredning, vägutredning, kraftstationsutredning, kraftstolpeutredning, grusgropsutredning, byggnationsutredning, pedagogikkonsultation + mycket annat. Alla vill ha arkeologisk hjälp innan vintern kommer. Tyvärr tror jag att det blir en 3:e tidig, lång och kall vinter i år. Lite som en liten fimbulvinter, som på 500-talet varade enligt äldre källor i 3 år.

Faxeholm

Det var ett sånt där magiskt tillfälle då man från bilderna inte kan säga vad som är upp och ned, när borgkullen Faxeholm speglade sig i Söderhamnsån. För er som inte har varit i Söderhamn och inte sett Faxeholmen kommer här två bilder att välja bland. Vilken är den rättvända?



Faxeholm är en medeltida borg, först troligen uppförd av vitalianerna, sen belägrad av drottning Margaretas trupper och överlämnad till dessa. Margareta satte då en av sina egna fogdar på borgen. Sen stormades och brändes Faxeholm under Engelbrektsupproret i början av 1400-talet. Mats Mogren har skrivit sin avhandling utifrån undersökningarna på Faxeholm. Borgen ligger på en hög kulle intill Söderhamnsån just där Söderhamnsfjärden öppnar sig. Väl värt ett besök.

Stensturestenen återinvigd

Minnesmonumentet vid Syltbäcken i Ovansjö är nu formellt återinvigt genom tal, bandklippning och körsång. Detta skedde den 17 september exakt 83 år och 29 dagar sedan stenen restes 1928.

Nära 100 personer hade letat sig fram till kanten av den gamla landsvägen i Kungsgården för att lyssna till mitt tal om händelserna som KAN ha skett 1467, den formella bandklippningen och när Syltkören sjöng.

Mitt tal kommer alla att kunna läsa i ett av de kommande numren av Ovansjö Hembygdsförenings egen tidning.

Texten på stenen är imålad och nu kan alla besökare tydligt läsa vad som står.

Minnesstenen för Slaget vid Syltbäcken står invid gamla landsvägen. I bakgrunden är gamla riksväg 80.

Minnesstenen återinvigs

Nu på lördag den 17 september kl 15 blir det en minnesceremoni vid Sten Sture-stenen nära Syltbäcken utanför Storvik. Stenen, som sattes upp 1928, har rustats upp och rengjorts från mossa, texten har målats i och den har fått ett nytt staket så att inte kossorna så lätt kan stå och klia sig mot den.

Vid återinvigningen kommer jag att hålla ett tal, likaså prästen i Ovansjö. Sen blir det lite körsång och bandklippning också.

Stenen restes till minne av slaget vid Syltbäcken då danska trupper sägs ha syltats ned i bäcken, därav namnet. Striden ska ha stått mellan svenskar och danskar. En tradition menar att det regnade pilar från den svenska bondehären mot den danska beridna truppen, och vad passar bättre då än Olaus Magnus teckning om pilregn. Enligt min forskning kan striden ha varit en del av unionsstriderna kanske under slutet av 1400-talet. Forskning pågår och kommer att fortsätta.

Olaus Magnus teckning om pilregn.