Hyllning till Torpare Brorsson

Det var inte förrän helt nyligen, genom Söderhamns-Kuriren, som jag fick veta att Torpare Brorsson i Homna gått bort redan i juli. Sture Brorsson har satt ett tydligt spår i mitt hjärta. Det var för nära 15 år sedan jag träffade Brorsson första gången, eller träffade och träffade, jag anlitade honom som lärare i en av delkurserna i den timringskurs i Ockelbo som jag administrativt ledde. Brorsson lärde ut hur man handspäntar spån, hur man ser på en tall om det är rakvuxen ved, hur man lägger systerspån intill varandra för att få ett så tätt tak som möjligt. Förutom den fackkunskap han lärde ut, var det alla fräcka historier som han var känd för. Bland "gubbarna" på timringskursen var jag den enda kvinnan, så när Torpare Brorsson skulle berätta en fräckis brukade han säga till mig att jag skulle hålla för öronen. På besök med hela gruppen hemma hos Brorsson i Homna fick vi se hur flink han även var med stora spånhyveln. Det är ett under att han hade alla fingrar kvar. Lika väl som jag uppskattade honom som en yrkesman, lika fullt uppskattade jag hans tips med trilskande hästar. Hästkarlen Brorsson hade alltid några tips om hästuppfostran. Torpare Brorsson var en varm människa, i kropp och själ. Kanske var det själens värme som spred sig i hans kropps alla delar, eftersom han gick med uppkavlade ärmar hur kallt det än var på vintern. Hade han bara sin tovade luva på sig så frös han inte. Tack Torpare Brorsson för allt du lärt mig och att jag fick vara din vän!