skip to main |
skip to sidebar
Har haft mina funderingar hur man kan komma vidare i frågan om åldern på Bollnäs kyrka och håller på att skriva ihop en sedan tidigare påbörjad projektbeskrivning för detta. Men innan den är klar och jag knutit upp en grupp av forskarkollegor i frågan kan jag inte tala om vad som planeras göras, tyvärr. Har flera gånger tidigare rotat i kyrkobyggnadshistorik sett ur ett rent byggnadsarkeologiskt perspektiv i nån Hälsinge- och Gästrikekyrka, men stött på motstånd. Förefaller ibland vara såna som absolut inte vill ha ett svar, för då måste man kanske skriva om respektive kyrkas historia, även ur ett konstvetenskapligt perspektiv. Men det är väl genom ny tvärvetenskaplig forskning som man kan komma ett steg längre i jakten på sanningen, och arkeologin har hittills fått stå tillbaka och titta på när man försökt komma södra Norrlands kyrkobyggnadshistoria på spåren. Nu ska det förhoppningsvis bli en ändring på det.Ber att få återkomma!
Bollnäs kyrka våren 2008.
Ska ut på en schaktkontroll vid några gravrösen från äldre järnålder och en förundersökning av ett odlingsröse. Platsen tillhör Öns gård och ligger nära Forsmarks kärnkraftsverk.Gravrösena ligger 15 meter över havet, på en moränplatå som för kanske 2000-2500 år sen var en liten ö längst österut i skärgården. Idag syns det två oregelbundna rösen på platsen, frågan är om det finns flera gravar utan markering ovan mark?Odlingsröset tillhör kanske uppodlingsfasen när Öns gård övergick från att, enligt traditionen, vara ett fiskartorp under Norrbo by i Valö socken till att bli ett skattenybygge vid 1600-talets mitt. Möjligen finns det en medeltida odling i området. Förundersökningen kan nog ge svar.
Detta är en del av en ägomätningskarta över Öns gård från 1734-36. Det är i kanten av det inhägnade åkergärdet söder om ÖHN som odlingsröset ligger.
Det är bra många år sen nu som det gjordes en minimal metalldetektorundersökning vid brofästena till nya riksväg 80 över Syltbäcken utanför Storvik. Jag var själv med, och vi fick upp ett 70-tal småfynd, mestadels sentida järnskräp som då inte berättade så mycket.Förra året tittade jag och en slagfältsarkeolog på nytt igenom samlingen av järnskräp för att se om det egentligen fanns nåt där som signalerade medeltida slag. Och det finns det, bland annat en liten stridsyxa, där piken måste stött mot nåt hårt (såsom en hjälmklädd skalle!) eftersom den vikit sig. Det finns ett knappt 10-tal ytterligare fynd som kan vara medeltida.Här fick jag vatten på min kvarn, och det är absolut värt att arbeta vidare med tesen om att det verkligen stått ett slag vid Syltbäcken. Slaget ska ha stått mellan svenskar och danskar någon gång under medeltiden.Det finns en hel att berätta om sägner och fakta kring platsen och de fynd som gjorts under århundraden, men det är för långt att skriva ned här.Vi har sökt pengar till en metalldetektorundersökning, och hittills fått ihop 25 % av planerad budget. Därför planeras en begränsad undersökning att ske i år 2011, om Länsstyrelsen ger sitt tillstånd förstås.Men först måste den myckna snön smälta och vårfloden sjunka undan, så det kan nog dröja till en bit in i försommaren innan någonting sker. Jag lovar att låta er läsare veta när det kan bli dags.
Liten stridsyxa från slaget vid Syltbäcken.
Vid Syltbäcken står en minnessten efter slaget.
Det finns faktiskt vilda jakar i Hälsingland, dock inte frittströvande flockar utan i hägn. Jaken är ett långhårigt nötdjur som klarar kyla bra tack vare sin långa päls. I vilt tillstånd lever den i flockar om 10–30 djur på trädlösa höghöjdsplatåer i Himalaya. Inte ovanligt att få se dem på mellan 3200 och 5200 meters höjd. Jaken som fullvuxen når 2 meter i mankhöjd och kan väga upp till 1200 kilo.I Tibet används tama jakar som dragdjur inom jordbruket, som packdjur för transporter i väglöst land och för dess feta mjölks skull, en mjölk som tydligen håller 40° i magsäcken och som jäser och blir syrad redan innan den lämnat kon. Undrar hur mjölken smakar. Kanske man kan få prova nån gång?Fina djur jakarna, släkt med myskoxen m fl. Där hägnet finns i den nordvästra delen av Hälsingland har jakflocken det nästan som i Himalaya; trädlösa stora ytor att beta och ströva på, på åtminstone 400 meters höjd över havet. Hälsingland är förunderligt märkligt. Vad kan man inte finna här?
Jaktjur i Hälsinglands inland.
Flock av jakar.
Tittade på den kinesiska terrakottaarmén häromdagen, det är de sista dagarna som utställningen finns på Östasiatiska Museet i Stockholm. Fantastiska statyer (ursprungligen 8000 stycken) som den förste kejsaren av Qin, Qin Shihuangdi, låtit 700000 man under 40 år tillverka för att vakta hans gravplats. Utställningen handlar om både Qin- och den efterföljande Handynastin från 221 f. Kr till 220 e. Kr.Qin enade tydligen sex stater till en enda stor stat, över vilken han regerade. Han införde en enhetlig myntfot, gemensamma lagar och ett gemensamt skriftspråk. Men framförallt så byggde han en lång försvarsmur mot nomadfolken i norr.Terrakottaarmén påträffades av en slump av några brunnsgrävande bönder. Fyndet började grävas ut under 1970-talet. Tusentals soldater, hästar och vagnar har restaurerats. Tydligen var figurerna färglagda när det hittades, men färgen försvann när terrakottan utsattes för syre.Efter uppror och inbördeskrig i landet kom Han till makten. Samma gravritualer, med en tro om evigt liv, gjorde att även härskare ur Handynastin byggde stora gravmonument med terrakottasoldater, men i något mindre format, bl a i kejsar Jingdis gravanläggning.
Soldat ur kejsar Qins gravarmé.
Kavallerist ur kejsar Jingdis gravanläggning.
Järnålderns jordbruksframväxt och -regression är nåt som ligger mig varmt om hjärtat. Gör en del små framsteg i forskningen. I april 2009 var vi ut på norra Hälsinglands sjöisar för att ta prover ur bottensedimentlagren i anslutning till några kända järnåldersgårdar och -åkrar. Från Umeå Universitet var det Roger Engelmark, Karin Wiklund och Johan Linderholm, och så jag, Elise Hovanta, som är doktorand vid detta universitet, om än inte så aktiv som jag skulle önska.Bland annat Dånsjön i Forsa, Tröstentjärnen i Bergsjö och Bälingsjön i Jättendal var utvalda som studieobjekt. I bottensedimenten syns ett grått band med förhöjd mineraljordshalt. Det är järnålderns åkerbruk som syns. Jordbruket startar något århundrade före Kristi födelse och avstannar totalt kring år 500. Under den perioden hinner mineraljord från brukade åkrar blåsa ned i sjösedimenten och avsättas där. De olika tidsskikten kan dateras, vilket ska göras.
Roger Engelmark och Johan Linderholm förbereder provtagningen från isen på Bälingsjön i Jättendal.
Mellan de röda markeringarna i provet från bottensedimenten syns ett grått skikt med förhöjd mineraljordsinnehåll. Detta är spåren efter järnålderns jordbruk.
Hade ett jobb med uppmärkning av fornlämningar längs en kraftledning att utföra strax utanför Forsmark häromdagen. Det gick bra trots bitvis knädjup snö. Tur att lämningarna är GPS-inmätta och att man kan hitta tillbaka till samma punkter. Det är ett par gränsrösen, några odlingsrösen och stenmurar samt ett par gravrösen som berörs av en avverkning inför nedgrävning av en högspänningskabel. Gravrösena ligger på en sån nivå över havet att de måste vara äldre järnålderslämningar. Odlingslämningarna och stenmurarna tillhör Öns gård.Kan verkligen rekommendera restaurangen vid Forsmarks kärnkraftsverk, för 63 kr både varmrätt, stort salladsbord, måltidsdryck, bröd och smör samt efterrätt. Ena varmrätten för dagen var en mycket god laxpudding, och till efterrätt fanns det chokladmousse, grädde och konserverad frukt hur mycket man ville ha. Tyckte att jag gjort mig förtjänt av en riktig lunch efter pulsandet i snön med slägghammare, stakkäppar och fornlämningsband.Passade på att ta en liten tur till fots runt Forsmarks bruk. Vackert är det där, både sommar och vinter. Kyrkan ligger i en ena änden och herrgården i den andra änden av den långa bruksgatan som kantas av vita bruksarbetarbostäder, såsom järnbruken brukar vara organiserade. På bruksdammens is kurade hundratals änder, men det fanns öppet vatten också. Troligen fryser det aldrig till helt i det strömmande vattendraget här.På sommaren kan jag rekommendera Forsmarks engelska park, som innehåller så många spännande element, såsom en klangsten, ett eremitage och en voliere (stor bur där exotiska fåglar hölls).
Forsmarks kyrka i bruksgatans fond.
Den sporadiska kontorsstädningen ger intressanta aha-upplevelser. Hittade osorterade anteckningar från ett föredrag i mars 2000 där den synnerligen historiekunnige Jan Lundell berättar om sin utredning om Kårböle kapell. Här är lite fakta, med reservationer för feluppfattningar utifrån anteckningarna.En Dag Ringsson med här slog läger 1029 på platsen för kapellet och reste ett kors där, och platsen kallades sen för Korsböle. Kapellet kallades St. Olofs Offerkyrka och det lär ska funnits en madonnaskulptur (eller Mariaskulptur) från 1100-talet, vilken även omnämns av prosten Broman på 1700-talet. Olaus Magnus benämner trakten som "Cogerbela" och åren 1518-19 reste han själv här förbi. Han menar att det första kapellet i Kårböle byggdes 1031 och att det andra kapellet blivit ödelagt i mitten eller slutet av 1500-talet. Nämnda Broman ritade av Kårböle kyrka och har skrivit årtalet 1599 ovanför dörren på sin teckning.Lundell tror, enligt mina anteckningar, att ett första kapell kan ha byggts under senmedeltiden, kanske i slutet av 1400-talet, men det äldsta läget för ett sådant kapell är oklart, men kanske det stod invid 1760 års kapell.Medeltiden är så intressant, när man kan med hjälp av lite skrivet material, lite sägenuppgifter, lite på hörsägen och med arkeologiska undersökningar kan få fram en sannolik uppfattning om ett historiskt problem, och Jan Lundell är verkligen en som brukar lägga ned riktigt mycket efterforskningar i de problem han vill penetrera. Han är beundransvärd i sin entusiasm och sitt kunnande!
Kårböle nya kapell.
